uppförs, nerförs och schlättförs

Ja, det går inte undvika att skriva om konserten igår. Den var... Helt otroligt jäkla bra, helt enkelt. En massa nya låtar (som inte släppts ännu, haha, de gör en bakvänd turné) och givetvis en massa skämt med tanke på den nya regeringen. Men det var komik blandat med djupaste allvar. Hualigen, så jag njöt. Och skrattade. Och jaja, jag grät också.

Något som däremot inte alls var lika kul var alla människor som inte kan bete sig i folkmassor. Vuxna människor! De sätter armbågar i ryggen, trycker på från olika håll, tränger sig före i alla köer från inhäng-av-jackor-kön,  till kaffe-i-pausen-kön.
Jag blev totalt tokarg. Fräste till både en och två gånger. Mentaliteten är ungefär så att snabbast fram vinner. I pausen vart folk som tokiga och trängde allt vad de kunde för att komma uppför trapporna och ut genom dörrarna och fram fram fram. Dessutom är/var det folkmusikfestival på gång samtidigt så ute i korridorerna och hallarna i folkets hus var det packat med folk. Sällskapet Fredrik höll nästintil på att bli knuffad utför en trappa av en man i övre medelåldern. Jisses.
Själv stod jag i köpa-knapp-kön och blev även där totalt undanknuffad av storbystade matronor med omiskännlig alkoholdoftande andedräkt som skulle ha autograaaaaaf eller pilla på allt som var till försäljning för att sedan vända sig om och ropa till vänninan som stod tio meter bakom så också hon kom och vräkte sig fram. Jag lovar, folk flög åt olika håll och i kölvattnet kom nya tanter och gubbar, alla med sammanbitet bistra blickar riktade mot det lilla bordet med knappar och skivor. En av killarna (kan man säga killar om män på 40-50 år? Gubbar? karlar? Grabbar?)i bandet (de stod själva och sålde)  uppmärksammade iallafall mig och jag fick min knapp, sträckandes över tant- och gubbryggar som fräste åt varandra och drog i varorna.
Utöver det var stämingne god. Killen bakom oss fick sig ett par järn under pausen, ett tag skrattade jag lika mycket åt honom som åt bandet. Och farbrorn framför mig satt och höll för öronen varenda gång jag jublade och skruvade besvärat på sig när jag klappade takten. Själv satt han med armarna i kors HELA konserten. Hihi, jag tyckte nog att han var lite gullig, fast han blev så uppenbart besvärad av mig. Och jag såg nog att han skrattade åt skämten, även om han  försökte dölja det.

Kvällen avslutades med en öl eller två på gamla NH, men jag hade redan haft kvällens topp på konserten, så vi gick hem kring ett. Var dessutom rätt slut i både öron och huvud och musiken på NH var så stark att det knappt gick att stå ut. Men det är en helt annan diskussion som jag inte tänker ge mig in i nu. För nu ska jag gå och köpa hallon så jag kan göra smoooothie. (Vad blir det på svenska, förresten? Mjukis? Leeeenis? Lugnis? )

Över och ut