Flickan och boken

Igår kom en flicka förbicyklandes mig och Malte. Lite förstrött lyfte hon blicken och tittade på oss, innan hon fortsatte läsa boken hon höll i ena handen.


Hennes cykelbokläsande väckte en del frågor hos mig:

  • Är det vanligt att folk cyklar och läser samtidigt?

  • Hade hon missat att hon inte längre satt på motionscykeln på IKSU utan faktiskt var ute i det fria, så hon trodde Malte och jag var någon form av illusion?

  • Kan man koncentrera sig på texten när man läser och cyklar samtidigt?

  • Kan man koncentrera sig på omgivningen när man läser och cyklar samtidigt?

  • Varför har Malte så tråkigt idag?

  • Varför kan jag inte förmå mig att städa?

  • Varför räcker aldrig mina pengar?

  • Kommer jag få något jobb?

  • Hur ska jag få Malte att sluta skälla och morra när han hör folk utanför fönstret?

  • Kommer jag klara kemin?

  • Kommer jag hinna med att läsa kemin om jag får något jobb?

  • Vad kommer att ske i framtiden?

  • Var ska jag gå på långpromenaden idag?

  • Varför räcker aldrig mina pengar???

  • Hur gör alla ensamstående mammor med sjuhundraförtielva barn, tretton hundar, heltidsjobb och KVÄLLSSTUDIER?

  • Varför räcker aldrig mina pengar?


Det är inte lite man börjar fundera på när man ser en flicka på cykel med en bok i näven vill jag lova.

(Nu håller jag på med mina design-uppdateringar igen, och för tillfället så syns inte den nya header-bilden i explorer. Så ni vet. Det ska inte vara ett gigantiskt vitt tomrum, det är en bild på en höstig skog vid vatten, samt lite dimma. Men snaaart kommer den synas. Snart.) 

-

Ni som har explorer, ser ni min "header"-bild? Alltså den som ligger överst på sidan, där rubriken står? Fotot på Sylarna?

vavavavavavavavavavavavavavava???

...

Efter att ha bott i Umeå i kanske fem år och här på Nydala i ungefär ett och ett halvt år, då jag promenerat till ICA Mariehem minst två till tre gånger per vecka, har jag idag upptäckt att det över vägen mitt emot ICA ligger en företagspark samt en parkering med kanske ett hundratal bilar.

Fascinerande.

Mästerdetektiven Malte

Idag upptäckte jag att Malte är en riktig fena på att spåra. Jag band fast honom vid ett träd och sprang och gömde älsklingsbollen en tre-fyra gånger. För varje gång gjorde jag "banan" svårare och längre och i slutet av sträckan gömde jag då bollen. Därefter gick jag tillbaka samma väg, så gott det nu gick, och så släppte jag Malte. Och han hittade den alltid direkt! Nosade i mina spår och tappade bara bort sig en endaste gång - men bara för en stund, sen hittade han tillbaka till spåret. Och så fick han då sin belöning, den älskade bollen. Lillegrabben. Han fyllde ett år för inte så länge sedan (23 eller 24 juli, glömmer alltid bort vilket datum, ehm) så nu är han minsann unghund och ingen liten bäbis längre. Även om jag fortfarande kallar honom det, heh.

Nåja, mitt liv i övrigt är rätt trist och långtråkit för tillfället så det skriver jag inget om. Här kommer istället bilder från skogen idag, klickbara om man vill se dem i stort format.

Fridens gott folk