20081026

Jäpp så var högskoleprovet avklarat. Det blev inget jättestrålande resultat, men tillräckligt för att jag numer kan ta mig in på både jägmästar- och sjuksysterutbildningen. Och socionom. Fascinerande vad ett litet prov kan göra. Men tabelldelen var jag RIKTIGT värdelös på haha. Och matten. Och orden gick inte heller så bra. Inte så bra som de borde ha gjort med tanke på all svenska jag läst. Meeeeeen, det är ju en rejält stressande situation också. Och det gick ju. OCH! Jag SLIPPER göra om provhelvetet!
Muahahahahahahahahaha!

I morgon är jag ledig, men sen blir det jobb resten av veckan. Det är tur att jag har ett bra jobb även om det inte är ett jobb jag skulle vilja ha för resten av livet. Jag är liksom inte skapt för att bli... Ropad på. Eller hur jag ska uttrycka det. Inte riktigt få bestämma själv. Eller... Ja, alltså, som personlig assistent kan man bli en smula livegen. Och det är inte utan att gränserna suddas ut för vad man bör göra och inte. Lite piga blir jag nog och det tycker jag INTE om. Nu är min brukare med familj ytterst trevliga och generösa människor, men visst är det så att de passar på att ta tillfället i akt när det finns en tredje person i hemmet som är både yngre, starkare och friskare. Och visst är det svårt att sätta gränser. Jag tycker mycket om att ta hand om en människa som inte klarar sig i vardagen utan en stödjande hand, men jag måste även medge att om det är något som detta arbete bidrar till så är det studielusten. Och nu med högskoleprovsfacit i hand så är det ju bara att köra.

---------------------

Nu börjar kylan krypa på, tillsammans med mörkret. Jag och Malte traskar våra rundor och nu ikväll hade frosten lagt sig. Jag väntar med spänning på kylan. Funderar på snön. Minns de där otroligt vackra förmiddagarna i vintras med en alldeles vinteryr Malte och sol som gnistrade i snön.
Önskar jag hade någon att dela detta med. Men samtidigt gör tanken på närhet mig alldeles rädd. Jag minns inte längre hur man gör. Hur man släpper in en främmande människa. Att beröra. Nej, bara tanken känns konstig och onaturlig. Pansaret åker upp och murarna byggs på. Superflickan Utan Känslor kommer fram.
Och hon skrämmer mig en smula.

Kommentarer
Postat av: Ingalill Jönsson

Gumman min, puss o kram på dig! /mammis

2008-10-27 @ 13:47:36
Postat av: lyol

jag föreslår ett häng snart. du, jag och malte. en okrossbar kombo!

Postat av: Älin

mammis: puss o kram tebax :)



lyol: lätt häng snart. jobbar helgen dock, så det får bli till veckan kanske. kramp!

2008-10-29 @ 10:31:18
Postat av: Bert

Kör!



:wink:

2008-11-03 @ 22:16:42
URL: http://ogonblickinorr.blogspot.com
Postat av: Älin

Bert: Aj äm. :)

2008-11-03 @ 23:59:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback