Datoriharveri!
Jag har ingen internetanslutning för tillfället. Hela systemet brakade ihop för kanske en vecka sedan (det kan inte uteslutas att det möjligtvis hade något att göra med att jag flyttade och tog bort några program för att öka utrymmet på c-disken (har två hårddiskar). Det kändes fullkomligt logiskt för mig, men uppenbarligen begick jag datormord. Ehrm.).
Akuthjälpen kommer ikväll, så vi får hoppas det ordnar sig..
Allt gott så länge och väl mött! Jag komer snart och lusläser edra bloggar och yttra förbittrade kommentarer om diskussioner jag missat och tillfällen som gått mig förbi!
Över och ut!
I dag...
...är en sådan dag då jag undrar om vissa sällskap kan vara särskilt fördummande eller om det bara är jag som inte förstår poängen.
Tyvärr är det förmodligen det sistnämnda.
I dag är också en sådan dag när jag inte på en fläck förstår mina medmänniskor eller deras (tvetydiga)signaler. Jag går omkring och småkokar av små vredesutbrott alternativt leds till döds av ren uttråkan.
I dag är en dag när jag helt enkelt inte pallar att vara så jävla snäll och korrekt hela tiden.
Bara så ni vet.
Tyvärr är det förmodligen det sistnämnda.
I dag är också en sådan dag när jag inte på en fläck förstår mina medmänniskor eller deras (tvetydiga)signaler. Jag går omkring och småkokar av små vredesutbrott alternativt leds till döds av ren uttråkan.
I dag är en dag när jag helt enkelt inte pallar att vara så jävla snäll och korrekt hela tiden.
Bara så ni vet.
Zzz
Hade tänkt skriva nåt samt försöka länka till bloggkartan igen, men jag ids inte.
I morgon blir det efter-uppsats-dag! Då får det bli promenad i solen och kylan och kanske skriva lite på hemtentan som vi fick häromdagen. Och så ska jag läsaläsaläsa. Köpa kurslitteratur. Woho!
Över och ut. Godnatt.
I morgon blir det efter-uppsats-dag! Då får det bli promenad i solen och kylan och kanske skriva lite på hemtentan som vi fick häromdagen. Och så ska jag läsaläsaläsa. Köpa kurslitteratur. Woho!
Över och ut. Godnatt.
Nytt försök...
Ah!
Färdig med uppsatsen! Härligt härligt, skönt att vara ute i så god tid! Praktiskt också, på det här sättet spar jag en massa sömn då jag inte behöver gå och lägga mig innan dagens föreläsning och seminarium.
Eller?
Eller?
Citat och funderingar
"Det är väldigt svårt att sätta sig in i tankarna hos en tarmmask"
Meningen talar för sig själv. Fullständigt och totalt underbar.
Dessa visa ord yttrar Petter Böckman i artikeln om homosexualitet i djurriket på DN:s hemsida. En annan lika brännande och lika aktuell artikel -även om jag tyckte att den mer liknade en kort insändare än en artikel- är den lilla notisen om att många som söker hjälp mot depression varit mobbade som barn. Att jobba mot mobbbning är ett hjärteämne för mig och jag kan tycka att det inte finns tillräckligt med... Ja, INFORMATION eller vad man kan kalla det, kring detta ämne. Framförallt vilka effekter mobbning kan ha på en person -hela livet.
En gång i tiden jobbade jag ihop med en tjej som bestämt hävdade att efter det år man fyllt trettio kunde man inte "skylla på sin barndom längre". Nej, vem har sagt att man ska skylla på någonting? Däremot är det min fasta övertygelse att det en människa upplever och utsätts för under sin barndom/ungdom visst har full möjlighet att påverka henne även senare i livet, som vuxen. Skulle det annars vara så att man bara vips glömmer alla sina lärdomar och erfarenheter efter det år man fyllt arton? Och då kan man ju också fundera på när barndomen egentligen är över? Menade hon att den var över först när man fyllt trettio? Och att man då passerade en magisk gräns, ungefär som man passerar en magisk gräns hos försäkringskassan när man fyller tjugonio (och därmed inte längre får söka bostadsbidrag)? (Det där med försäkringskassan är också en stilla undran hos mig: Vad händer egntligen när man fyllt tjugonio och fortfarande är student? Blir man rik över en natt? Får man en hel massa pengar bara DRÖSANDES över sig helt plötsligt? Räknar de på något sätt med att jag då ska ha kommit in i den svenska mallen och ha hittat den Stora Tjärleken och att vi då givetvis har blivit sambos och delar på alla räkningar? Eller kommer jag få ett arv av en okänd släkting i Schweiz? Jag börjar onekligen bli lite nyfiken på vad som kommer att ske.)
Nå. Vad jag vill komma fram till är helt enkelt det att jag tycker det borde satsas mer på ungarna i skolan. Och att det borde forskas mer, så att folk inser allvaret i att skada en annan människa -psykiskt som fysiskt. Som det är nu slås mobbning upp två gånger om året i kvällsblaskorna, vid varje terminsstart. Men därefter är det så lätt att glömma och att traska vidare. Medan de utsatta barnen fortfarande kryper längs väggarna och gömmer sig på toaletterna. Dan Olweus har forskat och gjort mycket för mobbningen men det behövs mer, mer, mer!
Och när jag sitter och skriver om detta börjar jag tänka på alla barn som blir utsatta hemma och inte har någon som helst trygghet eller någon överhuvudtaget att lita på.
Ibland vet man verkligen inte vilken fot man ska stå på eller i vilken ände man ska börja. Men en kan inte göra allt, även om man (jag) vill. Får börja i en ände och jobba intå/framåt. Bara att tuta och köra.
Meningen talar för sig själv. Fullständigt och totalt underbar.
Dessa visa ord yttrar Petter Böckman i artikeln om homosexualitet i djurriket på DN:s hemsida. En annan lika brännande och lika aktuell artikel -även om jag tyckte att den mer liknade en kort insändare än en artikel- är den lilla notisen om att många som söker hjälp mot depression varit mobbade som barn. Att jobba mot mobbbning är ett hjärteämne för mig och jag kan tycka att det inte finns tillräckligt med... Ja, INFORMATION eller vad man kan kalla det, kring detta ämne. Framförallt vilka effekter mobbning kan ha på en person -hela livet.
En gång i tiden jobbade jag ihop med en tjej som bestämt hävdade att efter det år man fyllt trettio kunde man inte "skylla på sin barndom längre". Nej, vem har sagt att man ska skylla på någonting? Däremot är det min fasta övertygelse att det en människa upplever och utsätts för under sin barndom/ungdom visst har full möjlighet att påverka henne även senare i livet, som vuxen. Skulle det annars vara så att man bara vips glömmer alla sina lärdomar och erfarenheter efter det år man fyllt arton? Och då kan man ju också fundera på när barndomen egentligen är över? Menade hon att den var över först när man fyllt trettio? Och att man då passerade en magisk gräns, ungefär som man passerar en magisk gräns hos försäkringskassan när man fyller tjugonio (och därmed inte längre får söka bostadsbidrag)? (Det där med försäkringskassan är också en stilla undran hos mig: Vad händer egntligen när man fyllt tjugonio och fortfarande är student? Blir man rik över en natt? Får man en hel massa pengar bara DRÖSANDES över sig helt plötsligt? Räknar de på något sätt med att jag då ska ha kommit in i den svenska mallen och ha hittat den Stora Tjärleken och att vi då givetvis har blivit sambos och delar på alla räkningar? Eller kommer jag få ett arv av en okänd släkting i Schweiz? Jag börjar onekligen bli lite nyfiken på vad som kommer att ske.)
Nå. Vad jag vill komma fram till är helt enkelt det att jag tycker det borde satsas mer på ungarna i skolan. Och att det borde forskas mer, så att folk inser allvaret i att skada en annan människa -psykiskt som fysiskt. Som det är nu slås mobbning upp två gånger om året i kvällsblaskorna, vid varje terminsstart. Men därefter är det så lätt att glömma och att traska vidare. Medan de utsatta barnen fortfarande kryper längs väggarna och gömmer sig på toaletterna. Dan Olweus har forskat och gjort mycket för mobbningen men det behövs mer, mer, mer!
Och när jag sitter och skriver om detta börjar jag tänka på alla barn som blir utsatta hemma och inte har någon som helst trygghet eller någon överhuvudtaget att lita på.
Ibland vet man verkligen inte vilken fot man ska stå på eller i vilken ände man ska börja. Men en kan inte göra allt, även om man (jag) vill. Får börja i en ände och jobba intå/framåt. Bara att tuta och köra.
Förutsägelse?
I två dagar har läst, tittat ut genom fönstret och bara varit ensam. Pratat med mamma och Ullis i telefon. Sent i går eftermiddag tog jag mig med Ullis som sällskap ner till centrum och handlade. Därefter umgicks vi hela kvällen.
Ibland blir jag bara så trött på alla människor. De är ju överallt!!
Det finns dagar och veckor då jag ibland känner mig helt och fast övertygad om att en gång för alla göra slag i saken och skaffa mig den där timrade stugan ute bland bergen i skogen i Alaska. Den där klassiska drömmen: Jaga sin egen mat, leva på naturens villkor och bla bla bla. Oerhört sliskigt och naturromantiskt, men i alla fall.
Om inte annat kan jag bli ett sånt därnt byoriginal som kör packmoppe och har tre hästar, fem hundar och trettio katter. Som alla ungar spionerar på och som jag skrämmer slag på då jag jagar dem med den obligatoriska käppen. Och folk kommer att mumla till varandra: "Det sägs att hon var nästan som alla andra, även om det kan vara svårt att tro. Hon läste till lärare, tydligen. Men en dag slog det tydligen slint, hon tog sitt pick och pack och flyttade ut till den där rivfärdiga kåken och har bott där se'n dess. Ja, jag vet inte vad jag ska tro, men inte fasen tror jag nån'sin att den där har haft alla knivar i lådan slipade, om vi säger så". Därefter stöter de på varandra med armbågarna och kastar menande blickar på mig som med kutrygg puttrar fram på min packmoppe i minus trettifem grader med en hink potatis frampå flaket och pipan vippandes i munnen och en prilla lössnus under läppen.
Ibland blir jag bara så trött på alla människor. De är ju överallt!!
Det finns dagar och veckor då jag ibland känner mig helt och fast övertygad om att en gång för alla göra slag i saken och skaffa mig den där timrade stugan ute bland bergen i skogen i Alaska. Den där klassiska drömmen: Jaga sin egen mat, leva på naturens villkor och bla bla bla. Oerhört sliskigt och naturromantiskt, men i alla fall.
Om inte annat kan jag bli ett sånt därnt byoriginal som kör packmoppe och har tre hästar, fem hundar och trettio katter. Som alla ungar spionerar på och som jag skrämmer slag på då jag jagar dem med den obligatoriska käppen. Och folk kommer att mumla till varandra: "Det sägs att hon var nästan som alla andra, även om det kan vara svårt att tro. Hon läste till lärare, tydligen. Men en dag slog det tydligen slint, hon tog sitt pick och pack och flyttade ut till den där rivfärdiga kåken och har bott där se'n dess. Ja, jag vet inte vad jag ska tro, men inte fasen tror jag nån'sin att den där har haft alla knivar i lådan slipade, om vi säger så". Därefter stöter de på varandra med armbågarna och kastar menande blickar på mig som med kutrygg puttrar fram på min packmoppe i minus trettifem grader med en hink potatis frampå flaket och pipan vippandes i munnen och en prilla lössnus under läppen.
Vissa dagar...
...är stillhet och ensamhet att föredra.
Musik (Det var nästan som Reklam)
Efter att ha sovit en massa timmar under eftermiddag/kväll är jag nu människa igen. Egentligen brukar jag försöka undvika att sova på dagarna, men ibland går det bara inte på annat sätt.
Nu sitter jag och surfar och lyssnar igenom alla Folke-program på P2:s hemsida. Ah, ljuva toner. Det var ett portugisiskt stycke -sång och gitarr- i början på julaftonprogrammet som särskilt fick mina hårstrån att resa sig. Ooooo. Jag kan varmt rekommendera detta program. Jag kommer mig ju aldrig för att kolla upp vilka tider alla de här programmen (Folke, Kalejdoskop, Felicia etc) sänds, så att de har ett 30-dagarsarkiv på SR är ju heeeelt suveränt.
Dessutom må jag -faktiskt- göra lite reklam nu. Vill ni inte läsa det, titta bort bara, annars kommer det nu:
Det är nämligen så att det kommer en hel drös med bra musik på Urkult i sommar! Urkult är en världsmusikfestival hemma i det fagra Ångermanland. Årets artister (som hittills är klara) är bland annat Triakel, Hoven Droven (kändes logiskt) JP Nyströms, Urban Turban, Lars-Ante Kuhmunen (jojk) och Willie Toors. En tjej till var klar, Eivør Pálsdóttir, men henne känner jag inte till. OM det inte är hon som var på operan och improviserade för ett halvår ett år sedan. I så fall är hon grym! Men jag minns inte...
För övrig så må jag ju tilläögga att min kära fader faktiskt spelat på Urkult, första året som festivalen arrangerades (i dess nuvarande konstellation). Han spelar dragspel och var då med i bandet Lommra. Tjipp, kuriosa!
Hm, något mer jag känner för att flagga för, månne? När jag ändå är i krokarna liksom... Hm, nej just nu är det tomt. Jag missade Sundström när han var här sist, vilket gör lite ont i hjärteroten, men va fasen. Jag har ju faktiskt njutit hans musik live ett par gånger förut och räknar som med att få möjlighet att göra det igen, även om jag missade den här omgången.
Nej, nu ska jag njuta lite av all den häringa musiken samt läsa litteraturen inför morgondagens föreläsning (Vad en kvinna kväder -Kultur och kön på Island i fornnordisk medeltid från boken Nordisk Kvinnolitteratur. Mycket intressant. Om jag ska leka ännu mer finkulturell så kan jag berätta att jag är en sucker på Helmer Grundströms lyrik också. )
Dessutom tycker jag jäkligt mycket om Rage against the Machine, Guns n'Roses (ooo, live -95 (eller var det -94?)), Beastie Boys, Lars Demian, etc etc. (Jamen jag måste ju trycka in lite "hårda", "fula" adrenalinstinna upproriska hormoner i detta finkulturella också. Hehe. ;) ) Alla de där som man inte kan missa typ Simon and Garfunkel, Queen , REM och så all jazz då... Och så har vi ju hela blocket folkmusik...
Ooo! Det finns så mycket musik! Det blir en lååång natt detta...
Nu sitter jag och surfar och lyssnar igenom alla Folke-program på P2:s hemsida. Ah, ljuva toner. Det var ett portugisiskt stycke -sång och gitarr- i början på julaftonprogrammet som särskilt fick mina hårstrån att resa sig. Ooooo. Jag kan varmt rekommendera detta program. Jag kommer mig ju aldrig för att kolla upp vilka tider alla de här programmen (Folke, Kalejdoskop, Felicia etc) sänds, så att de har ett 30-dagarsarkiv på SR är ju heeeelt suveränt.
Dessutom må jag -faktiskt- göra lite reklam nu. Vill ni inte läsa det, titta bort bara, annars kommer det nu:
Det är nämligen så att det kommer en hel drös med bra musik på Urkult i sommar! Urkult är en världsmusikfestival hemma i det fagra Ångermanland. Årets artister (som hittills är klara) är bland annat Triakel, Hoven Droven (kändes logiskt) JP Nyströms, Urban Turban, Lars-Ante Kuhmunen (jojk) och Willie Toors. En tjej till var klar, Eivør Pálsdóttir, men henne känner jag inte till. OM det inte är hon som var på operan och improviserade för ett halvår ett år sedan. I så fall är hon grym! Men jag minns inte...
För övrig så må jag ju tilläögga att min kära fader faktiskt spelat på Urkult, första året som festivalen arrangerades (i dess nuvarande konstellation). Han spelar dragspel och var då med i bandet Lommra. Tjipp, kuriosa!
Hm, något mer jag känner för att flagga för, månne? När jag ändå är i krokarna liksom... Hm, nej just nu är det tomt. Jag missade Sundström när han var här sist, vilket gör lite ont i hjärteroten, men va fasen. Jag har ju faktiskt njutit hans musik live ett par gånger förut och räknar som med att få möjlighet att göra det igen, även om jag missade den här omgången.
Nej, nu ska jag njuta lite av all den häringa musiken samt läsa litteraturen inför morgondagens föreläsning (Vad en kvinna kväder -Kultur och kön på Island i fornnordisk medeltid från boken Nordisk Kvinnolitteratur. Mycket intressant. Om jag ska leka ännu mer finkulturell så kan jag berätta att jag är en sucker på Helmer Grundströms lyrik också. )
Dessutom tycker jag jäkligt mycket om Rage against the Machine, Guns n'Roses (ooo, live -95 (eller var det -94?)), Beastie Boys, Lars Demian, etc etc. (Jamen jag måste ju trycka in lite "hårda", "fula" adrenalinstinna upproriska hormoner i detta finkulturella också. Hehe. ;) ) Alla de där som man inte kan missa typ Simon and Garfunkel, Queen , REM och så all jazz då... Och så har vi ju hela blocket folkmusik...
Ooo! Det finns så mycket musik! Det blir en lååång natt detta...
Lunch
Så skönt att sitta vid köksbordet och lyssna på lite radio, äta lunch och titta ut på vinden som river i tallarna. Snön är inte helt borta, så det känns lite lite hoppfullt.
Jag ringde hyres"värden" idag och sa att nu går det inte längre, jag kan inte bo så här. Han jag fick prata med var mycket snäll och förstående och berättade att de fått samma klagomål/skadeanmälan från hyrgästerna i hörnlägenheterna i de andra husen också. De kunde inte heller sova. Och av någon anledning känns det skönt att höra att man inte är ensam, att jag inte inbillat mig. I alla fall sa han jag talte med att om inget hänt inom en vecka skulle jag ringa igen. Jag menade inte att hota stackarn när jag informerade honom om att om jag skulle behöva ringa igen om en vecka skulle jag inte vara ens i närheten av så trevlig som jag var i dag, inte heller skulle språkbruket bli riktigt detsamma. Jag vet så väl att man inte ska skälla på budbäraren (eller vad han är, han kanske är über chef utan att jag vet om det) men... Jag lät inte alls så hotfull som det låter här, o nej. Men jag tänkte att kanske förstod han lite av stundens allvar. Helt enkelt hoppades jag att han fick lite eld i baken och satte i gång.
Ooh, nu fick jag finfrämmen!
Jag ringde hyres"värden" idag och sa att nu går det inte längre, jag kan inte bo så här. Han jag fick prata med var mycket snäll och förstående och berättade att de fått samma klagomål/skadeanmälan från hyrgästerna i hörnlägenheterna i de andra husen också. De kunde inte heller sova. Och av någon anledning känns det skönt att höra att man inte är ensam, att jag inte inbillat mig. I alla fall sa han jag talte med att om inget hänt inom en vecka skulle jag ringa igen. Jag menade inte att hota stackarn när jag informerade honom om att om jag skulle behöva ringa igen om en vecka skulle jag inte vara ens i närheten av så trevlig som jag var i dag, inte heller skulle språkbruket bli riktigt detsamma. Jag vet så väl att man inte ska skälla på budbäraren (eller vad han är, han kanske är über chef utan att jag vet om det) men... Jag lät inte alls så hotfull som det låter här, o nej. Men jag tänkte att kanske förstod han lite av stundens allvar. Helt enkelt hoppades jag att han fick lite eld i baken och satte i gång.
Ooh, nu fick jag finfrämmen!
Regn :(
Det regnar här i Ume idaaaaaaaaaag!
Så jag har varit vaken sen halvfeeeeeeeeeeeeem!
Men alltså: På alla kanaler lovar de i princip mängder med snö i norrlandslänen. Är regnet straffet för att man bor vid kusten? Om man bortser från miljösabotaget, alltså. Fast det kan man å andra sidan inte.
Dock har jag hunnit läsa på resdagboken om vännerna som är i Canada och Österrike. Och det är ju kul. Hmmm.... Dock... Hmm.... *rynkar pannan och grubblar över utlandsstudier i valfri snögaranterad bergsort gärna Canada*
Nu: Föreläsning. Ska bara dricka en kanna kaffe först så ögonen hålls uppe.
Att få sova är en gåva.
Så jag har varit vaken sen halvfeeeeeeeeeeeeem!
Men alltså: På alla kanaler lovar de i princip mängder med snö i norrlandslänen. Är regnet straffet för att man bor vid kusten? Om man bortser från miljösabotaget, alltså. Fast det kan man å andra sidan inte.
Dock har jag hunnit läsa på resdagboken om vännerna som är i Canada och Österrike. Och det är ju kul. Hmmm.... Dock... Hmm.... *rynkar pannan och grubblar över utlandsstudier i valfri snögaranterad bergsort gärna Canada*
Nu: Föreläsning. Ska bara dricka en kanna kaffe först så ögonen hålls uppe.
Att få sova är en gåva.
Idag som igår
Söndagen dominerades av hemmapyssel på dagen och iväg på middag hos Linda på em/kvällen. Vi åt aubergine fylld med massa gosaker och gratinerad i ugnen. Och det var mycket mysigt och trevligt och roligt. Linda är ju som bekant flickan som kommer bo ovanför mig från och med 1:a mars. Och då lägenheterna är identiska är det som kul att gå omkring och fundera över möblering och filosofering. Vad kommer få plats, hur ska jag göra med mitt köksbord, får min ena bokhylla plats där mellan fönstren? Och som vanligt finns det bara en plats som passar min jätte till hörnbokhylla, så jag får möblera efter den. Men jag älskar det däringa sneda och vinda åbäket till bokhylla så den ska absolut med, även om den är skrymmande och tar stor plats. Jag menar -vart skulle jag annars ha alla mina böcker? Och cd-skivor? Heter det förresten cd-skivor? Eller heter det cd:ar? Hmmmm...
Idag är jag bubblig och glad och varm i hjärteroten och magen. Av okända skäl har jag dessutom bestämt mig för att ta upp bas-duellen med grannen. Han sågar nämligen inte bara virke till hela mellan- och övre norrland om nätterna, han har en basförstärkare som dånar för hela Umeå också. Så alla småsaker som ligger och väntar på bättre förvaringslpats i min kära hörnbokhylla skakar och vibrerar och påminner mig om att de borde placeras i sin rätta ask/låda/påse. Men se en redig basförstärkare -det har jag med, muahahaha. *Gnuggar händerna*. Däremot är jag dock även utrustad med en smula vett och sans, så jag inleder alltid mina basduellsessioner med ett jäkla ös, innan jag efter ungefär tjugo sekunder skamset springer fram och skruvar på alla knappar och moduler och grejer så att inte mina andra stackars grannar ska få höra min musik för dagen dåna genom väggarna -och därmed även bli deras musik för dagen.
Nu är det strax dags för promenad med Emma, men innan dess ska jag blåsa på lite Queen i en sisådär 15-20 sekunder. Kanske känner jag mig lite vågad och drar i gång en hel halv minut, men det känns ju faktiskt lite "crazy".
Eller så kanske jag helt enkelt ställer mig och tok-kular här nån kväll. Det slår ju faktiskt det mesta. Hehe.
Idag är jag bubblig och glad och varm i hjärteroten och magen. Av okända skäl har jag dessutom bestämt mig för att ta upp bas-duellen med grannen. Han sågar nämligen inte bara virke till hela mellan- och övre norrland om nätterna, han har en basförstärkare som dånar för hela Umeå också. Så alla småsaker som ligger och väntar på bättre förvaringslpats i min kära hörnbokhylla skakar och vibrerar och påminner mig om att de borde placeras i sin rätta ask/låda/påse. Men se en redig basförstärkare -det har jag med, muahahaha. *Gnuggar händerna*. Däremot är jag dock även utrustad med en smula vett och sans, så jag inleder alltid mina basduellsessioner med ett jäkla ös, innan jag efter ungefär tjugo sekunder skamset springer fram och skruvar på alla knappar och moduler och grejer så att inte mina andra stackars grannar ska få höra min musik för dagen dåna genom väggarna -och därmed även bli deras musik för dagen.
Nu är det strax dags för promenad med Emma, men innan dess ska jag blåsa på lite Queen i en sisådär 15-20 sekunder. Kanske känner jag mig lite vågad och drar i gång en hel halv minut, men det känns ju faktiskt lite "crazy".
Eller så kanske jag helt enkelt ställer mig och tok-kular här nån kväll. Det slår ju faktiskt det mesta. Hehe.
Vardagstugg
Lördagnatt och jag har precis kommit hem från trevlig och mysig fika-på-stan-som-blev-till-middag-och-film-kväll med Jenny och Fredrik.
Utifrån gångvägen här utanför hörs folk skråla på väg till och från krogen. Och jag måste erkänna att jag inte saknar det på en fläck. Inte för tillfället i alla fall. Hösten var tät med utekvällar och vin och alltför många billiga öl på studentpuben, så jag känner mig som nästan lite mätt på det för ett tag framöver.
Nu längtar jag efter att få flytta och inreda min nya lägenhet. Att få ett större hem känns så... Otroligt skönt! Ordet inreda får här användas i sin allra friaste mening då jag inte har så mycket att inreda med, men det gör inget. Jag ska hänga upp mina fotografier och inhandla en massa mer blommor. Och så har ju faktiskt mina kära föräldrar fått tag på två soffor och ett soffbord till en bilig penning av grannens. Så jag ska nog klara mig. Och det ska bli så skönt att ha ett separat kök! Igår stekte jag pepparbiff här hemma och tro mig, även om jag hade fläkten på högsta nivå samt öppnade fönstret så sitter det ännu kvar som en sur lukt i alla textilier och i själva luften här hemma. (Och det är inte disken eller soporna, för disken har jag diskat och soporna har jag slängt.) Uäck.
Dessutom ser jag farm emot stora delar av kursen som startar nu på måndag. En hel del av skönlitteraturen vi ska läsa är gamla goda favoriter som jag ser mycket fram emot att få läsa om. Visst, det kommer bli en tung kurs efter vad jag förstått, men ändå.
Och nu känns det lite hemskt, för det jag skrivit nu är förmodligen världens tristaste och tråkigaste blogginlägg. Ibland kan jag verkligen få en helt enorm prestationsångest! För min egen blogg! Varför? Det är ju inte så att någon ska betygsätta mig! (Och nej, jag är inte ute med håven för komplimanger.) Men... Men... Äh.
Jag menar; det händer ju faktiskt inte så mycket just nu! I och för sig kan jag väl berätta om det däringa nya vikminskningsprogrammet jag börjat på, som känns kalasbra och som faktiskt gett resultat! Minus 3.8 kg sen två dagar innan nyår! Och jag svälter absolut inte, utan äter jättebra. Tricket för mig är att någon gång i livet lära mig planera så jag kan hålla blodsockernivån någotsånär jämn över dagen. Och nu tycks det fungera! Jag är jätteglad och grymt stolt över mig själv. När jag lyckas hålla jämn blodsockernivå försvinner också -naturligt nog- det värsta suget om kvällarna. Det märktes om inte annat nu i kväll när jag efter go'middan inte började se fram emot kvällsfikat efter fem minuter. Faktiskt blev jag inte sugen överhuvudtaget på en kvällsmacka, inte ens när det tjära värdparet inmundigade te och macka. Självklart bjöd de mig med, men jag var helt enkelt inte_sugen. Och jag menar: Hör och Häpna! Jag tror nog nästan det är första gången i mitt tjugosjuåriga liv som det inträffat!
Nå.
Nu får det vara nog med trivialiteter. Nu ska jag knyta mig. Det regnar ju inte så jag hoppas på en god natts sömn.
Över och ut.
Utifrån gångvägen här utanför hörs folk skråla på väg till och från krogen. Och jag måste erkänna att jag inte saknar det på en fläck. Inte för tillfället i alla fall. Hösten var tät med utekvällar och vin och alltför många billiga öl på studentpuben, så jag känner mig som nästan lite mätt på det för ett tag framöver.
Nu längtar jag efter att få flytta och inreda min nya lägenhet. Att få ett större hem känns så... Otroligt skönt! Ordet inreda får här användas i sin allra friaste mening då jag inte har så mycket att inreda med, men det gör inget. Jag ska hänga upp mina fotografier och inhandla en massa mer blommor. Och så har ju faktiskt mina kära föräldrar fått tag på två soffor och ett soffbord till en bilig penning av grannens. Så jag ska nog klara mig. Och det ska bli så skönt att ha ett separat kök! Igår stekte jag pepparbiff här hemma och tro mig, även om jag hade fläkten på högsta nivå samt öppnade fönstret så sitter det ännu kvar som en sur lukt i alla textilier och i själva luften här hemma. (Och det är inte disken eller soporna, för disken har jag diskat och soporna har jag slängt.) Uäck.
Dessutom ser jag farm emot stora delar av kursen som startar nu på måndag. En hel del av skönlitteraturen vi ska läsa är gamla goda favoriter som jag ser mycket fram emot att få läsa om. Visst, det kommer bli en tung kurs efter vad jag förstått, men ändå.
Och nu känns det lite hemskt, för det jag skrivit nu är förmodligen världens tristaste och tråkigaste blogginlägg. Ibland kan jag verkligen få en helt enorm prestationsångest! För min egen blogg! Varför? Det är ju inte så att någon ska betygsätta mig! (Och nej, jag är inte ute med håven för komplimanger.) Men... Men... Äh.
Jag menar; det händer ju faktiskt inte så mycket just nu! I och för sig kan jag väl berätta om det däringa nya vikminskningsprogrammet jag börjat på, som känns kalasbra och som faktiskt gett resultat! Minus 3.8 kg sen två dagar innan nyår! Och jag svälter absolut inte, utan äter jättebra. Tricket för mig är att någon gång i livet lära mig planera så jag kan hålla blodsockernivån någotsånär jämn över dagen. Och nu tycks det fungera! Jag är jätteglad och grymt stolt över mig själv. När jag lyckas hålla jämn blodsockernivå försvinner också -naturligt nog- det värsta suget om kvällarna. Det märktes om inte annat nu i kväll när jag efter go'middan inte började se fram emot kvällsfikat efter fem minuter. Faktiskt blev jag inte sugen överhuvudtaget på en kvällsmacka, inte ens när det tjära värdparet inmundigade te och macka. Självklart bjöd de mig med, men jag var helt enkelt inte_sugen. Och jag menar: Hör och Häpna! Jag tror nog nästan det är första gången i mitt tjugosjuåriga liv som det inträffat!
Nå.
Nu får det vara nog med trivialiteter. Nu ska jag knyta mig. Det regnar ju inte så jag hoppas på en god natts sömn.
Över och ut.
...
Sol ute sol inne.
Gårdagens suris är ett minne blott: Inget regn inatt, därmed sömn och en normal dag. Och lite kyla och sol på det, det är ju bara suveränt! Vem kan vara suris då?
Gårdagens suris är ett minne blott: Inget regn inatt, därmed sömn och en normal dag. Och lite kyla och sol på det, det är ju bara suveränt! Vem kan vara suris då?
Jag hade tänkt vara politisk och skriva en massa om Bush och miljö och...
Men.
Kvällen vigs istället åt musik i lurarna och drömmar som flyger högt ovan trädtopparna.
Suris
Dagen har dominerats av rejäl huvudvärk.
Fick rätt fin kritik på opponeringen ändå, med tanke på att jag mest skrivit ett utkast och inte en upsats. Slutinlämning den 22:a. Känns bra.
Fick rätt fin kritik på opponeringen ändå, med tanke på att jag mest skrivit ett utkast och inte en upsats. Slutinlämning den 22:a. Känns bra.
Gnäll: Jag bor på bottenvåningen i en hörnlägenhet. Har sängen i hörnet utåt. På utsidan på hörnkanten finns ett stuprör. Vid regn har vattendropparna har fritt fall i tre våningar, innan de daskar i kröken på röret. Varje gång det regnar ekar det således i stupröret. Mullrar, åskar, dånar. Eller droppar, regelbundet. Som en gigantiskt vattenkran man inte kan kliva upp och stänga av. Det ekar nämligen inne hos mig också, som har huvudkudden i höjd med kröken på det där *fula ord* röret. Som bekant har det regnat ganska rejält den här "vintern". Och hösten.Detta medför att jag inte kan sova. (Vilket också lett till att jag har kunnat lägga märke till min storsågande granne). Så jag använder öronproppar, i princip varje natt. Men det hörs igenom Vilket är väldigt lustigt, för då jag har öronproppar hör jag inte väckarklockan (som för tillfället är mobiltelefonen). Detta har lett tilll en väldigt... Komplicerad situation: Efter att jag legat vaken ett par timmar ger jag oftast upp och sätter i propparna. Men kan då inte sova av oro för att missa väckarklockan och drärför försova mig. När jag väl somnat vaknar jag varje halvtimme/timme föratt titta på klockan. I natt somnade jag kring tre. Och jag var nog väldigt trött för jag hörde inte klockan som ringde halvsju, femöverhalvsju och tjugo i sju. Nej, jag vaknade åtta. Och det var ju tur det för då hann jag precis i tid till skolan och opponeringarna. Frukost var bara att glömma.
Jag har påpekat detta problem till vaktmästarna jag stött på här. Det där jäkla röret måste vara felriktat elller nåt, ju! Vaktmästarna eller vilka det nu var som gick omkring och inspekterade husfasaden sa att det inte gick att göra något åt. Så var de här och gjorde kvalitetskontroll på lägenheterna. Då skrev de faktiskt upp det och sa att de skulle prata med chefen, vem det nu månde vara. Tyckte jag kunde söka om nedsatt hyra. Efter det har jag inte hört ett ord. I morgon kommer jag ringa. För nu är jag sur. Och fullkomligt desperat efter att få sova, utan störningar. Det regnar ju tamejfan hela tiden! En gång i somras/höstas var jag faktiskt ut en natt och stoppade in tyg och lite grejer i röret. Men det blev ju blött det också, så det hjälpte ju inte. Dessutom kan jag ju inte orsaka stopp i det där jäkla röret heller, även om jag har god lust. Men nu börjar dessa sömnproblem gå ut över studierna och mina dagar blir väldigt dimmiga och underliga. Så nu går det inte längre. Kommer de inte och gör något åt detta kommer jag... Kommer jag... Äh, jag vet inte riktigt men NÅT kommer jag göra. (Lät ju väldigt slagkraftigt, det där. Jag lovar de skakar av rädsla och oro nere på Balticgruppen. Inte.)
Äh, jag är för sur och less för att skriva något av vett och sans, så nu ska jag attackera disken istället. Den blickar hånfullt och skrattar i mjugg åt mig.
Över och ut. :(
Äh, jag är för sur och less för att skriva något av vett och sans, så nu ska jag attackera disken istället. Den blickar hånfullt och skrattar i mjugg åt mig.
Över och ut. :(
Underbara
Vissa människor drabbar en. Kommer in och tar en med storm.
Andlöst kan jag bara haka på och surfa på vågen.
Just den här människan är en människa som får mig att le.
Jag går som en liten fyr och lyser så det syns på mils avstånd.
Jag skulle vilja gå ut till jordens fyra hörn och ropa ut över världen: Titta vad jag hittat! Se på denna människa!
Det är inte ofta man hittar de här guldklimparna.
Jag ska gömma dessa stunder och plocka fram dem när mörkret knackar på och kylan försöker tränga in genom väggarna.
Underbara underbara du.
Jag hoppas du får all den kärlek du så innerligt förtjänar.
Andlöst kan jag bara haka på och surfa på vågen.
Just den här människan är en människa som får mig att le.
Jag går som en liten fyr och lyser så det syns på mils avstånd.
Jag skulle vilja gå ut till jordens fyra hörn och ropa ut över världen: Titta vad jag hittat! Se på denna människa!
Det är inte ofta man hittar de här guldklimparna.
Jag ska gömma dessa stunder och plocka fram dem när mörkret knackar på och kylan försöker tränga in genom väggarna.
Underbara underbara du.
Jag hoppas du får all den kärlek du så innerligt förtjänar.
Brottstycken och flisor...
...hä va som trögt i dag:
Ska göra Något Annat. Jag ska opponera på Någon Annans Briljanta Uppsats.
Men ja ä int bitter. ;)
När jag blir stor ska jag (våg)surfa och paddla kajak hela somrarna och åka skidor på vintrarna. Och så ska jag vinna på lotto. 25000 i månaden i tjugofem år hade jag tänkt. Det känns alldeles lagom, faktiskt.
Och: NU VILL INTE JAG HA MER REGN NU VILL JAG HA SNÖ
Ska göra Något Annat. Jag ska opponera på Någon Annans Briljanta Uppsats.
Men ja ä int bitter. ;)
När jag blir stor ska jag (våg)surfa och paddla kajak hela somrarna och åka skidor på vintrarna. Och så ska jag vinna på lotto. 25000 i månaden i tjugofem år hade jag tänkt. Det känns alldeles lagom, faktiskt.
Och: NU VILL INTE JAG HA MER REGN NU VILL JAG HA SNÖ
Bromskloss
Jag har tidigare trott att jag upplevt total skrivblockering. Ack så jag bedrog mig. Den totala ultimata blockeringen sprang jag med stora glada steg rätt in i igår eftermiddag. Krocken innebar en total kollaps.
Ingenting fungerade.
Efteråt satt jag framför min halvafärdiga uppsats i sex timmar och tittade. Emellanåt plockade jag upp nån av böckerna jag lånat eller läste nån intervju med författaren till barnföreställningen jag skriver om. Ju längre jag satt ju argare blev jag. Det kokade i mig och byggdes upp ett sånt... Motstånd! Allt jag skrev var ren skit, tyckte jag. Ett tag tänkte jag radera alltiohp och börja om. Men då skulle jag ju inte hinna alls och vad skulle jag i så fall skriva om? Jag har nog aldrig varit så totalt tom i huvudet. Inte en enda kreativ tanke fanns. Inte ett enda motiv till varför jag valt att skriva om det jag valt att skriva om. Inte en enda vettig fundering. Det fans inte ens några ovettiga funderingar!
Det fanns ingenting!
Det var faktiskt rätt skrämmande, ska jag säga. Efter ett sent samtal till Ulrica där hon näst intill tvingade mig att sluta försöka pressa fram något la jag ner projektet för kvällen. Djupt missnöjd och med en gnagande känsla i magen: Jag hade ju lovat i sten att arbetet skulle vara färdigt igår! Jag gick till sängs och sov som en död. (Haha, jag luras bara, det gjorde jag inte alls! Jag staplade tamejtusan ved halva natten innan slavdrivar'n och storsågar'n här intill tyckte att jag kunde få sova.)
Imorse förmiddags när jag vaknade hade jag en liten liten orosboll i magen: Tänk om blockeringen var kvar? Tänk om jag aldrig aldrig skulle bli färdig med uppsatsen och aldrig aldrig fick låna några fler pengar av CSN och... Och...
Det gick bra. Jag har skrivit som tusan -av ren rädsla ibland- och jag är snart klar nu. I alla fall nästan. Det är inte jätteflytande och jätteenkelt men det går.
Så nu ska jag fortsätta. Det känns så skönt att närma sig, att åtminstone ana målet. Och någon mer blockering vill jag inte ha!
Ingenting fungerade.
Efteråt satt jag framför min halvafärdiga uppsats i sex timmar och tittade. Emellanåt plockade jag upp nån av böckerna jag lånat eller läste nån intervju med författaren till barnföreställningen jag skriver om. Ju längre jag satt ju argare blev jag. Det kokade i mig och byggdes upp ett sånt... Motstånd! Allt jag skrev var ren skit, tyckte jag. Ett tag tänkte jag radera alltiohp och börja om. Men då skulle jag ju inte hinna alls och vad skulle jag i så fall skriva om? Jag har nog aldrig varit så totalt tom i huvudet. Inte en enda kreativ tanke fanns. Inte ett enda motiv till varför jag valt att skriva om det jag valt att skriva om. Inte en enda vettig fundering. Det fans inte ens några ovettiga funderingar!
Det fanns ingenting!
Det var faktiskt rätt skrämmande, ska jag säga. Efter ett sent samtal till Ulrica där hon näst intill tvingade mig att sluta försöka pressa fram något la jag ner projektet för kvällen. Djupt missnöjd och med en gnagande känsla i magen: Jag hade ju lovat i sten att arbetet skulle vara färdigt igår! Jag gick till sängs och sov som en död. (Haha, jag luras bara, det gjorde jag inte alls! Jag staplade tamejtusan ved halva natten innan slavdrivar'n och storsågar'n här intill tyckte att jag kunde få sova.)
I
Det gick bra. Jag har skrivit som tusan -av ren rädsla ibland- och jag är snart klar nu. I alla fall nästan. Det är inte jätteflytande och jätteenkelt men det går.
Så nu ska jag fortsätta. Det känns så skönt att närma sig, att åtminstone ana målet. Och någon mer blockering vill jag inte ha!
Nattjobb
Det börjar skymma nu. Jag är trött.
Men även om inte allt blir som man har tänkt sig -även om jag missar målet och skjuter åt helvete snett
-så är allting ganska okej ändå.
Jag försöker hålla fast vid min nyskapade rutin för att få tillbaka lite av strukturen.
Min nyinflyttade vägg-i-vägg granne sågar med långa, tunga, jämna andetag timmer om nätterna. På andra sidan väggen, jämte honom, ligger jag och stressar så jag ska hinna med att stapla och räkna allt han sågar. Jag funderar på att knacka på hos honom och säga åt honom att jag behöver få vara ledig någon natt. Jag har faktiskt annat att sköta.
Men även om inte allt blir som man har tänkt sig -även om jag missar målet och skjuter åt helvete snett
-så är allting ganska okej ändå.
Jag försöker hålla fast vid min nyskapade rutin för att få tillbaka lite av strukturen.
Min nyinflyttade vägg-i-vägg granne sågar med långa, tunga, jämna andetag timmer om nätterna. På andra sidan väggen, jämte honom, ligger jag och stressar så jag ska hinna med att stapla och räkna allt han sågar. Jag funderar på att knacka på hos honom och säga åt honom att jag behöver få vara ledig någon natt. Jag har faktiskt annat att sköta.
Born Bad
Gaaah!
Oooomnhuihookfuhhgiff!
FULA ORD
Jag är sen med uppsatsen!!! *dunkar -upprepade gånger- huvudet i väggen*
Nu: ATTACKSKRIVA!!!
*sjunker ihop i ett hörn*
Oooomnhuihookfuhhgiff!
FULA ORD
Jag är sen med uppsatsen!!! *dunkar -upprepade gånger- huvudet i väggen*
Nu: ATTACKSKRIVA!!!
*sjunker ihop i ett hörn*
Tillbaka
Det var en fin jul hemma. Skönt med paus från datorer och bilar och människor. Jag har ätiit, sovit och varit ute i skogen.Varit upp på berget bakanför huset och kikat på hur det tar sig där upp efter Den Stora Branden för ett par år sedan. Första gången jag var där efteråt såg det ut som en spökskog, som ett land hämtat ur nå'n av Tolkiens böcker. Nu har det tagit sig, men stammarna är fortfarande svarta och det blir fantastiska färgkontraster mellan stam och bark. I rätt ljus ser det nästan ut som om träden fortfaranade brinner. (Ja, alltså, barken ha lossat från stammarna men hänger kvar som ett löst skal -mycket vackert.) Jag och hunden såg en älg som kom klivande. Hennes/hans steg ekade långt efter det att h*n försvunnit ur synfältet. I övrigt finns inte så mycket att berätta, jag lever fortfarande efter skogens långsamma puls. Det är lugn och ro i mage och sinne. Inte mycket kan rubba mig just nu. Inte ens det konstanta dåliga samvetet lyckas röra upp något att tala om inom mig.
God fortsättning på det nya året!
God fortsättning på det nya året!