...
Och mitt bland alla människor snubblar jag omkring, som i dimma. Jag ser dig på håll, med henne vid handen. Jag skyndar vidare mot mitt, ökar på stegen så jag ska se upptagen ut. Jag hakar på hjulet av människor och snurrar, snurrar, snurrar. Om jag blir tillräckligt yr kanske jag inte känner dig längre. Om jag snurrar kanske jag inte ser dig längre. Om jag fortsätter i vansinnestakten kanske, kanske, kanske jag inte längre kroknar av hugget i magtrakten som varje, varje eländiga jävla gång, envisas med att göra mig krum och krokig. Som skapar dessa fula, elaka och svarta tankar varenda gång jag möter dig.
Det är grådaskig vår och svartsjukan river med vargklo i bröstet.
"Inget vidare rus."
Det är grådaskig vår och svartsjukan river med vargklo i bröstet.
"Inget vidare rus."
Kommentarer
Postat av: Marge_II
Så bra skrivet!
Postat av: Elin
Åh, tack!
Trackback