Mamma
För jag älskar min mamma så otroligt mycket. Hon är min stöttepelare och min klippa i livet. Hon är den jag alltid kan vända mig till och den person jag alltid kan skratta och gråta tillsammans med, Mamma är också den enda person jag kan bråka med och bli riktigt förbannad på. För med mamma törs jag det. Mamma finns kvar även när jag har gjort bort mig och sagt dumma okänsliga saker. Det är det finaste med min mamma. Hon finns alltid där för oss i familjen. Alltid. Det må gälla stort som smått - idag till exempel satt mamma och hjälpte sin struliga avkomma med räkningar och diverse papper. Benade upp och redde ut. Visst, jag hade klarat det själv även om det kanske inte hade blivit gjort i samma goda tid som när mamma tryckte på. Men bara det att mamma sätter sig ner och hjälper sin snart tjugoåttaåriga dotter med en sådan sak tycker jag är så... Fint på nå't sätt. Det värmer i hjärteroten.
Min mamma är bräddfull av kärlek till både människor och djur och min stora förebild här i livet.
För det finns nog ingen som jag är så stolt över som min mamma.
Mamma: Jag älskar dig, mer än du någonsin kan förstå. Jag blir så glad när du ringer och uppskattar ditt intresse mer än du kan ana. Vad gjorde jag utan dig?
All min varmaste kärlek till dig.
Dotra.
Ja vad ska man säga efter ett sådant ömsint & vackert inlägg? Inser att din ömma moder egentligen borde få vara den första att kommentera detta, men jag kan bara inte låta bli att skriva nått. Förlåt för det Inga-Lill. Men jag räknar mig som lite av en familjemedlem i Jönssonklanen =) *stolt*
All kärlek till er fina familj & till min allra käraste Älin!!!
/Ulrica
Ja vad ska man säga efter ett sådant ömsint & vackert inlägg? Inser att din ömma moder egentligen borde få vara den första att kommentera detta, men jag kan bara inte låta bli att skriva nått. Förlåt för det Inga-Lill. Men jag räknar mig som lite av en familjemedlem i Jönssonklanen =) *stolt*
All kärlek till er fina familj & till min allra käraste Älin!!!
/Ulrica
j*la skitdator, det blev två av samma meddelande... Jaja, så kan det gå =)
Hej gumman! Vilka vackra ord!! Vad ska jag säga, det värmde! Men som sagt, man blir ju utskälld ibland så det ryker!! Det man måste lära sig i livet är att betala sina räkningar I TID, och leva på det som blir över! Ej leva över sina tillgångar, och det må gå dig bra här i livet.//morsan
Lullen: Hihi, du är för söt du! Klart du ska kommentera, du är ju en given medlem av klanen Jönsson! Och struliga datorer gör ingenting, då får jag ju läsa dina fina kommentarer flera gånger! =) För tar bort dem, det gör jag ju inte.
All kärlek vännen!
Ingalill aka den "ömsinta" morsan:
Hmpf. Jag betalar VISST alla mina räkningar i tid, så det så. Har aldrig fått en påminnelse. Nu har jag förvisso redan pratat med dig och du har sagt att denna kommentar inte var riktad till mig utan till "alla som läser bloggen så de får en liten spark i rumpan" men jag tolkade din ömma kommentar lite annorlunda först. Serru.
Krams på dig.
Hej min kära dotter! Jag har läst bloggen igen, är jag verkligen så där bra?! Nämän..inte är väl jag...är jag det? Genom min uppväxt vet jag iallafall hur det inte ska vara, man har kanske lärt sig nå´t av den.
Nä, du har inte varit sen med någon betalning, bara lite! Kramisar från mamma.
Mamma: Hihi, det är ingen fara mamma min, du behöv int ursäkta dig.
All kärlek.