Upprapning
# Examineringen gick superb! Jag fick faktiskt i princip ingen kritik alls. Dock tror jag att jag är för trött för att till fullo uppskatta det.
# Jag har tagit på mig fler lektioner än det från början var tänkt. Det är både kul och... Ja, jobbigt. Jag kommer inte hinna allt annat jag tänkt göra den tiden, men det är värdefullt med övning. Särskilt då jag nuförtiden undervisar i grammatik, vilket inte är min starkaste sida. Så vad tusan, det är ju bara att tuta på, tänker jag.
# Jag är enormt abnormt extremt trött.
# Officiellt sitter jag egentligen och skriver lektionsplanering just nu.
# Nämnde jag att jag är trött?
I övrigt utnyttjar jag all ledig tid till att komma ut i skogen. Eller sitta vid sjön och andas in doften av vatten. Hur kan det komma sig att det är så lugnande med skog och vatten? Är det något ursprungligt? Finns det lagrat i generna sedan tusentals år tillbaka? Trygg i skogen = kan gömma sig för faror? Lugn och frihet vid vatten = vatten möjlig flyktväg (frihet) lugn för att... Nä, där gick jag bet.
Hehe. Beglin kan han.
Va skoj att examineringen gick bra! Ut i skogen med dig!
Orkar inte skriva mer för jag är också enormt abnormt extremt trött
Grattis till examineringen, Elin.
KULT!!!
nisseolle: Japps, hä ä va som skönt att dä geck bra. Bidde ingen skog dock, har maratonsovit. Kanske nåt du borde testa också?
Marge_II: Tack! =)
söstra: Hihi, först läste jag kult som ordet kult (alltså, ehm... ja, någon form av förkortning på kultur, eller slang för "skitbra klassiskt" eller nåt. Kanske var det det du menade, men jag tror nog du menade Kult som i kul med en liten betoning på u:et så det blir blablablabla vad jag snackar skit. ;)
Vad jag egentligen vill säga är: Ja!! =)
Puss o kram till dig och pojkarna =)
Grattis! Skogen och vattnet lugnar för att det bara är och inte rusar omkring och gör eller ska göra eller borde göra en massa saker, tror jag.
Hahaha!!Tänkte mig inte för när jag skrev...skrev som jag pratar:) Jag menade KUL, att det gått så bra=)) Kramisar från mig & pojkarna
Torparfrun: Tack! Och jo, jag tänker som du. Kanske det är det kravlösa varandet som skapar lugnet.
söstra: Hihi, jo jag förstod att det var det du menade -men nu har jag blivit alldeles för mycket svenskfröken för inte kommentera det. Fast det egntligen inte alls behövdes och fast jag vill att bloggen ska vara utan "fröken rödpenna".
Krams!