uppförs, nerförs och schlättförs

Jo, det var ett tag sedan jag skrev något, nu igen. Men det beror mest på att jag varit sjuk ännu en gång. Tredje gången på tre månader! Vafalls?! Hade mamma och pappa här på besök förra helgen och mamma fick feber. När de for mådde jag tipp topp. Men efter två dagar blev jag snorig och på den tredje dagen var det kört. Då blev det feber och hela faderullan. Det är tur att jag har sådana fina vänner som kommer och går ut med min vovve! Särskilt den här feberresan som var den värsta hittills. Tack tack tack alla! (Fast ingen av dem läser den här bloggen så det kanske är onödigt att tacka här, haha.)

De senaste veckorna har det dessutom blivit lite hit och dit med maten - jag har varit less och trött och allmänt ovillig. Men på något förunderligt sätt har vikten ändå gått ett par hekto  nedåt, så jag är nöjd och glad och fortsätter nu med att räkna poäng och kalorier. Nu sitter ju portionsstorlekar och allt vad det månde vara lite mer i ryggmärgen, så nu är det inte riktigt lika stort projekt längre. Men visst får jag tänka mig för! Nu ska jag komma igång och gå mina femkilometerspromenader igen också. Jag har varit så trött i kroppen de senaste veckorna att det inte blivit så många sådana. Men nu är det dags! Andra feberfria dagen idag, så till veckan borde jag kunna sätta igång igen.

Till veckan blir det också två besök på arbetsförmedlingen och ett på soc. Inte så kul, men vad ska man göra. Jag får inte stämpla upp eftersom jag innan jag fick mitt nuvarande jobb inte jobbade heltid (eller snarare: inte jobbade heltid tillräckligt länge för att det ska "räknas" eller räcka till *himlar med ögonen*). A-kassan "ersätter bara förlorad arbetstid" nuförtiden. Vilken tur att jag sagt att jag vill jobba på gruppboendet i sommar! Det är heltid, Malte kan haka på och det är ett kul jobb. Att arbeta som ensam assistent kan lätt bli lite... Pja, ensamt. Inga kollegor, och det är trist. Som det är nu är det svårt att timvicka då jag har ett schema som är svårt att få att gå ihop med timvik. Nåja. Det är väl bara att hoppas på soc och sen får vi se. Men pengar är en ständig aga.

Med Malte är det bra, han har fått en hel del buspromenader när jag varit sjuk, haha. Jag har äntligen kommit på ett fungerande sätt att klippa klorna på den motsträviga herrn (mutar med skinka, det enda han inte kan motstå) så nu är det bra på den fronten också. För tillfället ligger han och sover i hallen, mätt och belåten (hoppas jag).


Mest av allt vill jag bara att den här "terminen" ska gå fort så jag får börja plugga på heltid igen. Nu vill jag få en utbildning och bli KLAR någon gång. Tjäna pengar. Inte leva på ruinens brant. Känna att man gör en insats. Dessutom saknar jag att ha en klass att gå i, men det är nog mest för att jag har ett sådant ensamjobb, och det ligger ju egentligen inte för mig så mycket. Så nu vill jag komma in på sjuksköterska fort fort! (Hm, om jag inte skrivit det: jag har lagt ner jägmästardrömmen. En massa praktiska problem stod i vägen, så det sket sig. Jag får lufsa i skogen på fritiden och kanske leka skogsägare senare i livet, eller nå't. Nu är det sjuksköterska som gäller, gärna med specialinriktning så småningom.)

Det kommer Maltebilder snart, har fotat en massa men inte lagt in på datorn ännu. Jag har varit sjuk, juh! Legat däckad i soffan!

Kram på er som fortfarande kommer in och läser här :)

Ale Möller Band I Kväll I Umeå!

Yep, jag kommer vara där!