Nu är det gott att leva

Jag måste medge att jag mår oförskämt bra just nu. Solen skiner alldeles lagom varmt, jobbet rullar på och jag har haft en del lediga dagar som varit kalasfina. All stress har runnit bort och jag går mest och småfiser och lullar runt. Ingen orosboll i magen, inga konstiga aggressioner. Bara mjukt och fint. Malte mår fina fisken även han, busar med brukarna på boendet och badar så ofta han kan.
Ikväll ska jag och Jacob dricka lite vin och snacka lite skit. Finemang. Och i år är det äntligen dags för Urkult igen! Det var flera år sedan sist, så det är på tiden! Ska se Sundström och en massa annat gött. Fina vänner kommer också från när och fjärran. Nu ska jag lyssna på Rockklassiker och plocka lite innan Jacob kommer.
Vinden susar i björklöven och i skogen doftar det lingon- och blåbärsris.
Livet är fint.

Och sur är du

Jag är tillbaka. Hann bara vara hemma ett par timmar innan lägenheten såg ut som skit. Kläder överallt. Disk. Prylar. Grus, lera, damm och hundhår på golvet. Ihopknycklad matta (Malte använder den som busmatta när han ätit eller varit ute). Halvt uppackade väskor. Och så jag som sitter och surar i soffan. Härligt.

Nä, jag tror jag ska ge upp den här dagen nu. Kissa doggen och försöka sova. Sura lite till. Det finns en skitbra (barn)låt som heter surlåten. Lyssna på den. Den finns på spotify. Kanske på you tube med, vem vet.

Ajöss.

Hemåt

Sitter och lyssnar på radio Västernorrland. Regn hemma. Sol här. Hm.

Annars är jag färdigpackad och ska bara ta och diska bort frukostdisken samt gå med soporna, dra ner persiennerna en smula och stänga fönstren.

Jag tror inte jag tar med mig så många böcker den här gången, får lov att utnyttja biblioteket hemma. Så kanske man kan upptäcka nåt nytt också.

Malte blir alldeles till sig när jag packar och när även hans grejer åker ner i ryggsäcken blir han alldeles vild av glädje. Lillemannen min. Särskilt bollen - såklart - orsakar ett riktigt glädjeryck. Dock blir han en smula sur när han inser att han nte får leka med den nu utan att den ska ligga kvar i väskan. Man ska inte hoppa upp på väskan, välta den och försöka rafsa fram bollen. Non. Icket. Njet.

Inte har jag dammsugat heller. Men va fan, det är ju jag som bor här, ingen annan! Jag får väl bestämma själv om jag vill dammsuga nu eller sen. Visst är det jätteskönt att komma hem till en ren lägenhet, men det är inte the end of the world om jag inte gör det heller. Så det så.

En timme kvar till avfärd. Ska göra sista rycket.

Trevlig sommar på er, och på återseende!

Nostalgia

Nu har två små söta flickor varit här och tittat på min lilla lägenhet. Jättegulliga tjejer båda två, och inte för att jag kommer ha något att göra med huruvida vem som flyttar in här, så känns det ändå bra att de två kandidater jag hitintills sett varit trevliga och sociala människor. En mamma har varit med också. Vilket får mig att minnas när jag flyttade till min första egna lägenhet i Härnösand när jag gick gymnasiet:
Jag gjorde ett avtal innan mamma hann se stället, och tur var väl det för hade mamma fått ett ord med i bilden hade hon sagt ett blankt nej! Hon nästan grät när hon såg den första gången och förtvivlade över att hennes avkomma skulle bo i ett - som hon tyckte att det var - råtthål! Men jag älskade den där lägenheten och bodde kvar där under de 2½ år jag då hade kvar av gymnasiet. Skitsamma att duschen låg i källaren (och hade ett stort fyrkantigt hål i golvet med vattenpump precis bredvid där man stod - man fick akta sig lite bara) och att det var snedtak så man fick huka sig inne i den minimala kokvrån. Skitsamma att toaletten var så liten att jag kunde vila armarna på handfatet samtidigt som jag satt på klo. Och skitsamma att mina grannar var gamla hippies med en stor tipi på gården och hundra ungar springandes. Jag älskade alltihop. Tyvärr var jag så blyg (ja, faktiskt!) på den tiden att jag aldrig fick till något egentligt samtal med någon av mina gulliga grannar, så det vette tusan om de fattade hur mycket jag trivdes där. Hela huset var ett gammalt kollektiv, så dörrarna i trappuppgången brukade stå öppna och alla barnen sprang runt runt och ikring. Även uppe hos mig. Och var det fest så var jag medbjuden. Det var ljuva tider, även om tonårstiden inte annars är något jag direkt längtar tillbaka till. Men det var där jag upptäckte Stefan Sundström och teater och hembryggt vin och en hel massa annat. Ja, jisses vad jag hann med de där åren! Haha, nu blev jag nostalgisk också!

Nu håller jag på och packar och städar undan lite, för jag och Malte ska hem till mamma och pappa ett par veckor nu under semestern. Vet inte när jag kommer tillbaka igen.

Röstat

Varit och gjort min medborgeliga rättighet och röstat idag. Känns bra. Men det är också i princip det enda bra med den här dagen. For ner på stan med håret utsläppt och insåg när vinden kastade kalufsen rakt i ansiktet på mig med en pisksnärt att jag glömt hårsnodden hemma. Kläderna jag hade på mig kändes som om de satt snett och vint och gick inte att rätta till. Människorna och barnvagnsmaffian ska vi inte tala om. De gånger man själv inte känner för att strosa utan bara uträtta sina ärenden och sedan fara hem hamnar man alltid i en flaskahals mitt i mellan två reparationer av gågatan med en propp av människor som inte tycks veta om de ska framåt eller bakåt och därför mest står still. Eller de som träffar någon de känner och inte kan ta två steg bort utan stannar mitt i flaskhalsen så att vi andra liksom får åla oss runt dem... *iiiih* Dagar som idag blir jag en mänsklig bulldozer och tränger mig bryskt mittimellan dem med ett "ursäkta" frampressat mellan mina hårt åtslutna läppar.

Nåja, ikväll ska det drickas lite vin och det är väl det som behövs, kanske. Ska bli skönt att sjunka ner i soffan med ett glas och bara stänga av omvärlden en stund i alla fall.

I morgon kommer det en tjej och ska kolla på min lägenhet. Men hon lät rätt trevlig så hon kanske, kanske blir godkänd ändå. Kanske.

Det går an

Lägenheten uppsagd och låg ute på Bostadens sida igår. Telefon och internet uppsagt idag. Det blir mer och mer definitivt det här. På gott och ont. Det kändes skitläskigt att se mitt hem utlagt till allmänhetens giriga käftar. Min fina fina lägenhet som jag värdesätter så högt! Det ska erkännas att jag fick en liten klump i halsen.
Samtidigt är det skönt, jag vill inte vara alltför beroende av prylar och grejer, mer än det nödvändigaste. Nu är jag onekligen snart en hel del mycket friare än jag är nu. Fri att kunna sätta kosan dit jag vill! Hade jag varit hund hade jag ivrigt satt nosen i vädret och känt vinden vina, full med en massa spännande dofter.

Nu väntar städ så jag kan visa upp min lilla pärla för framtida ockupanter.

Uppdatering: Nu har jag beställt adressändring också. Här går det undan!

Semester!

Jäpp, nu är det officiellt: Jag har i dag den första dagen på mitt livs första betalade semester. Lägenheten ser ut som ett ras, disk och tvätt hopar sig, men jag vill bara ut ut ut och iväg. Utan krav på mig blir jag sjukt rastlös.
Nu skulle det inte suttit fel med antingen ett konsertbesök i storstaden, eller en rejäl tur till fjälls. Då dessa alternativ inte står till förfogande får jag väl ta mammas gamla cykel med två av tre fungerande växlar och gnisslande trampa ut mot havet. Men jag tror det är lite för långt för Malteman att springa så långt, så i slutändan blir det väl en tur runt sjön.

*butter tystnad*

Om jag ändå haft körkort och bil! NU!

Nåja, vad är väl en bar på slottet...

Får väl leka vuxen och ta tag i disken i stället.

Lägesrapport / Ingen Duktig Flicka

Okej, så här är läget:
Den senaste månaden har varit en tung en. Den Stora Tröttheten slog till och golvade mig totalt. Den Stora Prestationsångesten också. Summan av kardemumman är att jag inte fått nåt gjort utan mest haft ångest och sovit konstigt och vaknat i ottan. Malteprommisarna är väl det enda som fungerat. Det Stora Provet har det gått käpprätt åt helvete med. Vikten likaså. Eller, den har stått still. Jag har i varje fall inte gått upp. Jobbet har varit jääähäätte-tungt. Av någon konstig anledning, särskilt som jag bara jobbat 50%. Jo, jag skriver jobbat, för jag är sjukskriven tills på torsdag (fast jag skulle egentligen bara vara sjukskriven över helgen, men min chef missförstod mig lite och jag var lite groggy så jag uttryckte mig väl inte så väl, och nu har de pusslat och styrt upp och ordnat så nu tyckte jag det var så träligt att behöva ändra allt igen för dem så jag tänkte att äsch. Det är ju ändå 80% ersättning). Sen är det semester. Sen slutar jag, för jag har sagt upp mig. Jag ska gå på heltid igen, på mitt gamla sommarjobb på gruppboendet. Åh, heltid! Pengar! Och mina brukare där är ett gäng speciella människor, men rätt sköna när de sätter den sidan till, så det ska bli bra. Och dit kan ju Malteman följa också.

Därefter kommer Den Stora Förändringen. Det är nämligen som så att efter sommaren flyttar jag hem. Till mamma och pappa. Fädernet. Mm. Trettio år fyller jag i år och jag flyttar hem. Ett steg bakåt skulle många säga, och kanske. Men jag har inte planerat att rymma hem och gömma mig för alltid, nej då. Hemma kommer jag ha tid och möjlighet att läsa in den här förbaskade kursen, ta körkort samt ta tag i några släpande uppgifter från sista året på lärarprogrammet. Så jag får CSN till nästa höst, då jag ska läsa *trumvirvel* "
Naturvård och artmångfald" på Högskolan i Halmstad. Tadaaaa! Jag har hittat Den. Den Perfekta Utbildningen. Till Det Perfekta (hoppas jag) Jobbet.. Tillbaka till plan A igen! När jag funderade så mycket på jägmästare trodde jag att de var liiiiite mer för bevarandet av skogen och arterna än vad jag senare lärde mig att de var. Och jag vill ju försöka bevara och ordna det bra för både naturen, miljön och de som vill tjäna pengar. Haha. Nä, men helst av allt vill jag bli naturvårdare på Länssyrelsen. I jämtland. Område Sylarna. Alla bägar bär till Sylarna. Heh. Nåja, inget är väl ristat i sten, det är ingen dröm att bo i Halmstad även om det är vackert där nere. Men det vore ju bra synd att skippa en dröm bara för att det blir jobbigt att flytta. Så, så blir det. Men jag har ju ett år att fundera på också. Eftersom de bara har höstintag på utbildningen så får det bli hösten 2010 jag söker dit.
Så. Nu till hösten: Hem ett par månader. Sen iväg och jobba ett par månader - ett halvår. Därefter förhoppningsvis flytt neröver.

Amen.

Attans!

Varför så lat, Elin?

Vavavavavavavava?

För övrigt:
Euskefeurat. U gotta lååv  'em.
Sådana underbara låtar som "Säg haver ni hört", "Littorin Humpa" och "Spela Creedence". Och dessa låtar har sådana underbara rader som  "0 flickans moder hon grät av skam, när sorgebudet nådde fram, 0 han Oliver blev desperat, för att dottern hade blivit moderat, en sån tragedi" (Säg haver ni hört)
Helt plötsligt slogs jag av Den Stora Tröttheten så jag orkar inte skriva ner de andra textexmplaren jag tänkte på. Nåja. Bäst av alla är ändå "tankar på nattgammal is". Och "hem till altersbruk". Och "Till Elias". Och... Och... *fortsätter rapa låtar i sömnen"
Ah.



På jobbet...

...står tiden still. Ja, själva livet tar paus.

Utanför pulserar en hel värld. Jag står innanför ett fönster med dubbla glas och ser på.
Eoner av tid passerar, hela världar skapas, föds, lär sig gå, blir tonåringar, vuxna, gamla och dör. Årstider kommer och går. Efter en evighet som fått Gud Fader Själv att gråna släpps jag motvilligt därifrån. Ovant kisande mot ljuset stapplar jag ut i friheten.

Och i morgon är det heldag. Mutta herra jumala.

Uppdatering:

Kom på att jag inte ska klaga. Alls. Jag har ju jobb, till skillnad från många andra i dessa tider.

20090415

Ja nu har det varit påsk också. Attans så tiden rusar!

I påsk var jag hemma hos mamma och pappa och träffade gravida syster med sambo, kusin samt kusinmamma. Det hela var en mycket trevlig tillställning, även om jag kanske drack ett glas vin för mycket på påskaftonen. Nåja.

Nu har jag mindre panik för helt plötsligt har jag insett att jag har labb om nio dagar och prövning om tjugotvå dagar. Nu brinner det i knutarna! Men jag hoppas jag klarar det, för jag är så less så less på att bara... Spendera en massa tid utan att det ger något resultat. Jag vill bara in på en utbildning så det blir nåt av mig snart! Bara så det HÄNDER nåt i livet, och inte är sån stiltje! Nej jag vill bli klar och börja jobba "på riktigt". Jag längtar till det. Rejält. Det har jag nog aldrig gjort förut. Förr har jag alltid velat leva ganska laid back och slappa och flänga runt och... Ja. Men det lessnar man på också.
Nu vill jag jobba. Jobba och tjäna pengar. Kunna ha semester och kanske faktiskt kunna spara pengar till någonting. Och det dessutom på ett jobb som känns meningsfullt.

Håhåjaja. Malte hälsar med en nospuss. ^^

ÄH

Det är helt ok. Det kommer aldrig mer att bli sommar, det kommer att snöa för evigt amen. Men det är helt ok. Jag har accepterat det.

                 

 

Mamma

Igår fyllde min mamma år. Min mamma är världens bästa mamma. På riktigt. Och jag sjöng inte ens i telefonen utan var trött och less och ville bara fara hem och få kramas och äta tårta. Men men. Kommer hem till påsk istället.

Finaste mamma, hoppas du fick en jättefin födelsedag! Jag tänker på dig och saknar dig.

All kärlek

Dagens

Det finns så mycket att göra, så därför sätter jag mig och designar bloggen tillbaka till hur den såg ut förut. Oerhört kreativt.
Dagens funderingar är huruvida jag ska lämna min älskade lägenhet och flytta till nåt annat, billigare ställe. Allt i mig skriker "neeeej" och böschn skriker "jaaaaa".
Men jag vill inte bo i betongghettot igen! Jag vill ha egen ingång och utemöbler så jag kan sitta i solen om sommarmornarna. Och jag vill absolut kunna gå och bada med Malte varje morgon! Och så måste jag ha tillgång till skog, annars blir jag olycklig.
Allt baserat på känslor. Men jag vill inte var realist och krass när det kommer till boende. Jag vill må bra. Det är viktigast. Och det gör jag här. Basta! Så jag ska testa fram till jul. Då vet jag.
Men okej, bara för att dra fördelarna med att flytta då:
* Närmre till skolan och extrajobbet. Närmre innebär mindre stress om jag måste hem på lunch till Malte.
* Bussförbindelse till stormataffärn. Det finns det inte här, vare sig till Konsum Coop eller Ica Maxi. Oerhört störande. Och i längden dyrt.
* Billigare hyra.
* Ulrica kanske kommer och hälsar på då.

Mm... Jo, jag är inte särskilt realistisk som stannar här. Men se det skiter jag i, i alla fall fram till jul, ungefär.

Här kommer lite bilder på nybadad Malte :)

               

Pepp

För att peppa mig själv:

Jag har gått ner 16kg, förlorat 9cm över brösten (hmm), 20cm kring midjan och 10cm runt höfterna. Dessutom har jag inte snusat sen den första mars, och därmed haft ett JÄVULSKT matsug, och därför inte gått ner i vikt alls fram tills för nån dag sen. Men nu är det värsta över och jag börjar se ljuset i den tunneln. Bra det. Nu kan jag fortsätta gå ner i vikt. Den första juli ska jag väga 80kg. Så det så.

Nu stundar promenad och därefter lunch med min brukare på hans jobb. Gött.

Fridens

Citat

"Årstiderna är åtta.
     Vårvintern heter gyjre-daelvie och den kommer med ljuset. Då bländar snön. Inte ens under mulna dagar går det att komma undan det starka ljuset som får gamla människors ögon att rinna. Och i dagar då snöurn är som tätast vill ljuset ändå bända sig fram ur molntjockan. Då äter vi ljus.
     Gyrje som är våren kommer sorlande i mitten av maj och den varar fram till midsommar. Då drar vattnet genom markerna. Åarna sväller, bäckarna blir grumliga av allt de river med sig när de överfyllda rusar genom skogen. En dag är isen svartrutten. Nästa morgon har blåsten rivit opp den och isstyckena slår mot strandstenarna och smälter bort i det kalla vatnnet och det heta ljuset."
                         (Kerstin Ekman, Vargskinnet; Guds barmhärtighet s. 83)


Då jag inte har egna ord just nu lånar jag andras. Resterande sex årstider får ni läsa om själva. Det står en hel del trevligt om våren som jag inte tog med, mest på grund av att om jag inte stoppade mig själv någon gång skulle jag ha kunnat skriva ned hela kapitlet. Eller åtminstone om alla årstider.
    Men jag kan säga att om mornarna är det vårvinter och ljus och sisningar och pipningar och hackande i träd. Ja, om mornarna är det ljuvlighet och kåddoft och yr hund som rusar ut i allt det ljusa. Och jag känner mig stark i benen och lätt som fjäder och vill aldrig gå in utan bara vara ute i allt detta ljusa, sorlande, knäppande och droppande.

Promenaderna börjar bli längre, nätterna börjar bli kortare. Kroppen tar bara så pass lite sömn att den överlever, sedan vill den upp och  ut.

Och jag, jag längtar till fjälls.

Planer för mars - april

Den 24 april har jag tänkt mig att jag ska göra prövningen i NkB. Dit är det sisådär sex veckor. Luuuugnt kan man tycka, men om jag har kollat hur många dagar jag de facto kan plugga och det blev inte alls lika många. Jag försöker vara realistisk nämligen, jag känner mig själv. Tanken är då att jag ska plugga de dagar jag inte jobbar heldag, för efter heldagarna plus Malteprommis är jag oftast alldeles slut. Så, måndag, onsdag, fredag och varannan helg kan jag plugga. Med lite räkning blir det 23 dagar. Så vill jag ha de sista dagarna till repetion. Det innebär att jag måste sätta igång rejält nu! Kring 15 sidor/dag (fast jag har redan läst en del, nu ska jag göra frågorna till kapitlen också). Utöver det så ska ett litet miniarbete göras, samt en labb. Det skriftliga arbetet oroar mig inte alls, är det något jag kan/har vana vid så är det skriftliga inlämingar. Så det känns lugnt.

Nu är det bara att köra så det ryker. Tur att det är betydligt lättare med naturkunskap än rena ämnen som kemi och fysik. Känns som jag har en sportslig chans.

Och på tal om sportslig; har ni sett
Mästarnas mästare på svt? Ooooh, sååå bra! Per Elofsson är min nya idol. Jag vill ha hans fokus och hans motivation. Så nu jobbar jag på det. Fokus. Jag har så lätt att vara lite disträ eller haka på en massa projekt så att mina pågående projekt blir lidande. Men nu ska jag fokusera. Det har jag faktiskt jobbat på sen jag såg programmet första gången, det är inspirerande som tusan att kolla på idrottsmänniskor! Ah, jag vill också! Av någon anledning peppar de här idrottarna mig att gå ner i vikt. Just på grund av deras fokus och motivation. Och sen har jag ju alltid velat testa på multisport av någon anledning (tror jag är skadad sedan Syl-tiden, alla var multisportare där. Utom fettot Elin). Jag tror det är kul att utmana min själv, psykiskt som fysiskt.

Ojoj, så tiden springer iväg, jag har ju en hel massa att ordna! Nu blev detta ett oerhört pladdrigt inlägg, men så får det va'.

Ajöss!

Dagen till ära:

Klockan ringer 06.30. Jag snoozar rill 06.45 och sover sedan vidare till sju.
Toalettbestyr tjugo minuter, påklädning tio minuter.
Klockan halv åtta går Malte och jag ut och går en 35 minuter. Vi tar med dummyn och går ner till sjön. Möter inte så många, det är rätt skönt. Fullt med fåglar. Jag känner mig ändå på rätt mörkt humör när vi kommer tillbaka för jag vill_inte_jobba. Kommer på att jag har sisådär två dagar kvar till lingonveckan och förstår varför humöret känns... Trögt. Minst sagt. Har ingen lust att gå till jobbet och vara proffstrevlig i 6,5 timmar. Superintresserad och trevlig. Vill mest stå i ett hörn och blänga surt.
Klockan 08.19 går jag till jobbet. Jobbar till 15.00. Är proffstrevlig, men gör några blunders. Ibland vill jag bara fräsa åt ****: "Men för helvete!"  men det får jag inte. Av ungefär hundra olika orsaker. Och det är ju mest just dessa dagar strax innan mens som jag blir monster. Så det är bara hänga i.
Efter jobbet går jag hem och fyller i hur många poäng jag ätit. Ser bra ut. Går så ut för att möta M och ta en promenad. Jag och Malte går alltid ungefär en timme varje dag jag kommer hem, och en gång i veckan har vi sällskap. Det är trevligt, men jag får ont i låren efter ungefär 50 minuter. Pinsamt.
Hemma strax efter halvfem. Räknar på poängen igen, msn:ar en kortis med A. Väger om kotletten för att veta hur tung den är utan ben. Gör iordning mat. Tar två mackor, för det går in i poängen. Maten kommer ta hundra år juh, måste ha nåt i magen innan! Sitter vid tv:n och äter smörgås. En halvtilmme senare är maten klar och jag äter. Ugnsrostade rotsaker (bara morötter och potatis denna gång) med rosmarin. Kotlett och en lätt "beasås". Därtill ett glas vin. Idag får jag det. Zappade runt på tv:n. Tog ett glas vin till. Gott. Och nu sitter jag här, vid datorn. Har precis loggat ut från msn för helvete, jag ORKAR inte vara så jäkla social hela tiden. Sippar på vinet. Det jävligaste med vin är att jag blir grymt sugen på... Pja, mer mat. Det räcker med ett glas så är suget igång och jag känner mig utsvulten och urhungrig. Damn. Vinet gick inte in i poängen heller. Attans.

Nä, nu blir det vatten resten av kvällen!
Malte hälsar med en nospuss.
So long.

rubrik

Disk och snö och kallvind. Vardag. Makrillmackor till frukost plus en banan. Träffade fin goldenflicka på morgonpromenaden så Malte blev alldeles till sig. Tur att tikar är bra på att ryta ifrån när unghannarna blir för ivriga.
Fastnar framför datorn alldeles för länge. Läser bloggar och tidningar men orkar inte engagera mig speciellt mycket i något. Jo, en sak stör mig rejält: Jag vill inte att skattebetalarna ska behöva pröjsa Victorias bröllopp. Alls. I och för sig vill jag inte ha något kungahus heller, men det är som redan här. Nu får det sättas gränser. Inga pengar till Sveriges rikaste socialbidragstagare. Eller förlåt, apanaaaaage. Kanske ska säga det om jag måste gå till soc jag också: Hej jag vill ha ett apanage.
Jisses.

Jag har ont i magen för att jag vet att jag måste fylla i papper till CSN och att jag måste betala tillbaka en hel massa pengar som jag helt enkelt inte har. I hela mitt liv har jag varit livrädd för att hamna hos kronofogden, jag har till och med drömt mardrömmar om det. Att polisen kommer och tar mig för att jag inte betalat räkningar. Ha, lustigt egentligen. Jag har aldrig ens varit i närheten av något liknande. Jo, förresten, en gång på gymnasiet tappade jag bort en lånebok och fick brev från inkasso. Hur som helst så ordnar det sig väl den här gången också, men det gör ont i magen att oroa sig.

Annars har jag det bra. Fick en släng maginfluensa med tillhörande feber, men den hälsade bara på i ett dygn ungefär. Det var bra. Jag orkar inte vara sjuk en hel vecka igen. Turligt nog kom denna på min lediga dag så det blev icket några sjukdagar. Mycket bra.

Nu då? Pja, ta en dust med disken kanske. Plugga.

Det vanliga.

Länge sedan sist, igen.

Jo, det var ett tag sedan jag skrev något, nu igen. Men det beror mest på att jag varit sjuk ännu en gång. Tredje gången på tre månader! Vafalls?! Hade mamma och pappa här på besök förra helgen och mamma fick feber. När de for mådde jag tipp topp. Men efter två dagar blev jag snorig och på den tredje dagen var det kört. Då blev det feber och hela faderullan. Det är tur att jag har sådana fina vänner som kommer och går ut med min vovve! Särskilt den här feberresan som var den värsta hittills. Tack tack tack alla! (Fast ingen av dem läser den här bloggen så det kanske är onödigt att tacka här, haha.)

De senaste veckorna har det dessutom blivit lite hit och dit med maten - jag har varit less och trött och allmänt ovillig. Men på något förunderligt sätt har vikten ändå gått ett par hekto  nedåt, så jag är nöjd och glad och fortsätter nu med att räkna poäng och kalorier. Nu sitter ju portionsstorlekar och allt vad det månde vara lite mer i ryggmärgen, så nu är det inte riktigt lika stort projekt längre. Men visst får jag tänka mig för! Nu ska jag komma igång och gå mina femkilometerspromenader igen också. Jag har varit så trött i kroppen de senaste veckorna att det inte blivit så många sådana. Men nu är det dags! Andra feberfria dagen idag, så till veckan borde jag kunna sätta igång igen.

Till veckan blir det också två besök på arbetsförmedlingen och ett på soc. Inte så kul, men vad ska man göra. Jag får inte stämpla upp eftersom jag innan jag fick mitt nuvarande jobb inte jobbade heltid (eller snarare: inte jobbade heltid tillräckligt länge för att det ska "räknas" eller räcka till *himlar med ögonen*). A-kassan "ersätter bara förlorad arbetstid" nuförtiden. Vilken tur att jag sagt att jag vill jobba på gruppboendet i sommar! Det är heltid, Malte kan haka på och det är ett kul jobb. Att arbeta som ensam assistent kan lätt bli lite... Pja, ensamt. Inga kollegor, och det är trist. Som det är nu är det svårt att timvicka då jag har ett schema som är svårt att få att gå ihop med timvik. Nåja. Det är väl bara att hoppas på soc och sen får vi se. Men pengar är en ständig aga.

Med Malte är det bra, han har fått en hel del buspromenader när jag varit sjuk, haha. Jag har äntligen kommit på ett fungerande sätt att klippa klorna på den motsträviga herrn (mutar med skinka, det enda han inte kan motstå) så nu är det bra på den fronten också. För tillfället ligger han och sover i hallen, mätt och belåten (hoppas jag).


Mest av allt vill jag bara att den här "terminen" ska gå fort så jag får börja plugga på heltid igen. Nu vill jag få en utbildning och bli KLAR någon gång. Tjäna pengar. Inte leva på ruinens brant. Känna att man gör en insats. Dessutom saknar jag att ha en klass att gå i, men det är nog mest för att jag har ett sådant ensamjobb, och det ligger ju egentligen inte för mig så mycket. Så nu vill jag komma in på sjuksköterska fort fort! (Hm, om jag inte skrivit det: jag har lagt ner jägmästardrömmen. En massa praktiska problem stod i vägen, så det sket sig. Jag får lufsa i skogen på fritiden och kanske leka skogsägare senare i livet, eller nå't. Nu är det sjuksköterska som gäller, gärna med specialinriktning så småningom.)

Det kommer Maltebilder snart, har fotat en massa men inte lagt in på datorn ännu. Jag har varit sjuk, juh! Legat däckad i soffan!

Kram på er som fortfarande kommer in och läser här :)



Tidigare inlägg