Rörelse

Vi rör oss i cirklar. Vi närmar oss och omsluter varandra för att efter ett ögonblick, en stund, fortsätta vidare. Så rör vi oss bort från vår gemenskap, längre och längre -för att sedan åter närma oss igen. Frågan är bara hur stora våra cirklar är. Kanske är din mindre än min. Kanske tvärtom. Kanske är de nästan lika stora.

Ibland vill jag bryta mig fri, slå mig lös. Bort från dessa cirklar. Bryta mig fri från mönstret. Ibland käner jag mig nedtyngd och otymplig: inte längre i rörelse. Och jag behöver rörelse. Jag behöver min frihet. Jag behöver drömmar och visioner och hopp.

Du behöver inte ta åt dig, jag riktar mig inte till någon särskild. Kanske mest till mig själv och min egen frustration. Ibland känns det som jag har stagnerat.

Rastlösheten gräver djupa svarta hål i kroppen på mig och jag har ingenting att fylla igen dem med annat än drömmar. Drömmar om att bryta mig loss, packa ihop, försvinna. Drömmar om andra världar, andra landskap, andra cirklar.

image76

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback