uppförs, nerförs och schlättförs

...står tiden still. Ja, själva livet tar paus.

Utanför pulserar en hel värld. Jag står innanför ett fönster med dubbla glas och ser på.
Eoner av tid passerar, hela världar skapas, föds, lär sig gå, blir tonåringar, vuxna, gamla och dör. Årstider kommer och går. Efter en evighet som fått Gud Fader Själv att gråna släpps jag motvilligt därifrån. Ovant kisande mot ljuset stapplar jag ut i friheten.

Och i morgon är det heldag. Mutta herra jumala.

Uppdatering:

Kom på att jag inte ska klaga. Alls. Jag har ju jobb, till skillnad från många andra i dessa tider.