uppförs, nerförs och schlättförs

Det är lite sent nu igen.

Och då händer att jag fastnar med hörlurarna på framför datorn. Lyssnar på musik. Med lurarna på känns det som musiken nästintill äter upp mig. Det kan vara otroligt skönt. Just i kväll är det Damien Rice.

Då jag är lätt melodramiskt lagd tilltalar hans musik mig. Det är något med hans röst och hans uttryck. Hans musik känns så väldigt... Självutlämnande, vill jag inbilla mig. Naken. Och han gör ont. Och ibland, vissa kvällar, är det skönt när det gör lite ont i själen och hjärteroten. Med och förgyller hans musik finns också Lisa Hannigan. Samma sak med rösten där; naken. Skör men ändå stark. Och så fantastisk vacker.