uppförs, nerförs och schlättförs

Kom visst inte iväg till skolan idag. Men det gör inget, lånade de mest relevanta böckerna i går. Skönt att vara hemma också. Särskilt som jag idag bär omkring på ett lätt illamående och sus i huvudet. Kanske för att jag inte kommit utomhus ännu och därmed inte fått någon frisk luft, månne? Jag tror nog på det. Fast å andra sidan är jag ju av den uppfattningen att inget är så bra för kropp och knopp som frisk luft. I princip har jag nog fått för mig att man kan lösa världsproblemen om man bara tar sig en liten stillsam promenad (alternativt en långvandring. DÅ får man perspektiv!). Så även om jag skulle bära omkring på vinterkräksjukan, ve och fasa, så tror jag att den går över om jag bara går ut! Fiffigt, eller hur?!

Dock måste jag säga att min tes bevisades -åtminstone litegrand- under det år jag gick Friluftsteknik och Ledarskap i Årjäng. Jag har nog aldrig varit så frisk eller mått så bra! Nog för att jag var bromsklossen i klassen på grund av min vikt, men attans vad jag njöt! Och alla stressisar fick lov att varva ner då de gick med mig, för de hade inte så mycket val, stackarna. Hehe. Muahahaha.

Sedärja, så blev jag nostalgisk också.

Men kan ni tänka er: Ett helt år (nåja, två terminer) med bara... Utomhus! Paddling och vandring och skidåkning och klättring och morgonfrost och och och... Jag är fortfarande impad av mig själv för att jag fixade hela året. Visst var jag rätt sliten ett tag, men det var det såååå värt! Och givetvis minns jag bara de ljusa stunderna just nu. Men de mörka var inte så många och berodde på helt andra saker än själva utbildningen. Ah, ljuva tid.

Nu ska jag städa mitt lilla krypin. När till och med jag börjar tycka att det är lätt äckligt, då är det tamejtusan dags!



Moi, på den tiden det begav sig nere i Årjäng


.

Jag tror det är jag i den röda kajaken, men jag är inte alls säker. Paddla havskajak är annars något jag mycket gärna ägnar mig åt.