Snigelspår
Dagens Fråga
Jag har fått en del höjda ögonbryn från olika håll när jag berättat att jag skriver blogg. Så härmed tänkte jag officiellt "förklara mig". Onödigt kan tyckas, men i brist på annat att skriva om sä här en regning och svart eftermiddag kan jag väl orera lite om det.
Det är ju så att jag HAR ju skrivit på en annan sida förut. Nämligen ORD. Jag hade min plats där i cirka åtta månader, men hoppade av när jag skulle upp och jobba till fjälls och inte visste hur vi hade det med internetuppkoppling där. Det har varit lite olika från säsong till säsong, nämligen. Och jag tänkte att det inte var värt att chansa.
När sommaren var slut och jag tillbaka i Umeå igen kände jag att jag saknade att skriva, men inte längre var riktigt sugen på ord:s upplägg. Jag läste många bloggar och surfade runt en hel del men kom aldrig riktigt till skott. Så började en god vän blogga -och jag hakade helt enkelt på. Lätt som en plätt.
En stor anledning till att jag skriver är -utöver att jag tycker det är sanslöst facinerande och häpnandsväckande att se mitt eget namn på bildskärmen- att jag känner att jag måste hålla igång kreativiteten och skrivvanan. Jag kommer försöka skriva varje dag, så länge jag är i Ume och har tillgång tilll internet och dator. Jag behöver rutin, jag behöver själva övningen i att formulera mig. Jag fungerar nämligen som så att jag har en massa känslor och upplevelser och känslor (igen) och tankartankartankar som bara svoooooschar hit och dit och fram och tillbaka. Och uppförs, nerförs och schlättförs. Jag vet med mig att jag kan ha problem att uttrycka mina tankar och känslor konkret och verbalt, därför skriver jag. Övning ger färdighet säger de ju, de där som vet.
Haha, jag är ett riktigt jäkla flum egentligen.
Kanske kanske kommer det nå'n dikt nå'n gång. Men än så länge behåller jag dem för mig själv.
I övrigt känner jag att jag nu i dagarna borde hålla igen och börja tänka: KONSEKVENS Elin, KONSEKVENS! Alternativt: Tänk Färdigt Meningen INNAN Du Säger Den.
Har nämligen under senaste dygnet lyckats kläcka ur mig x antal osmidiga, olyckliga, pinsamma och allmänt dumma kommentarer.
Så om ni undrar var jag är så har jag nu gömt mig hemma där ingen mer än jag och alla dammkatter (jag lovar, dammråttorna ligger i lä) huserar för att smörja mina sår samt envetet och enträget
d u n k a h u v u d e t i v ä g g e n.
Och nej, rubriken har inget som helst att göra med texten
-det är bara ett uttryck som diskuterade efter ett par glas vin nere hos mina goingar till vänner i går kväll.
Kommentarer
Trackback