uppförs, nerförs och schlättförs

Jag funderar:

Vari ligger skillnaden mellan stolthet och självrespekt?

Är det samma sak, sak samma?

Nej men det är det ju inte

Men var går gränsen?

När blir man trampad på och när sätter man sig själv åt sidan för ett Ädlare Syfte? Och måste man bli trampad på bara för att man är snäll? Nej, men det måste man ju såklart inte. Men vari är skillnaden mellan att förstå och ställa upp -och bli utnyttjad?

När drar man gränser och när är man bara... Envist, enögt stolt?

När far man illa? När gör det ont? Och vad är det egentligen som gör ont? Är det egentligen stoltheten som får sig en törn oftare än man vill erkänna för sig själv?

Och vad är poängen med att vara stolt om man blir ensam? Ska man då sitta där, ensam med sin stolthet? Men såklart vill man ju inte bli respektlöst behandlad. Men vari består gränsen? Vars åt drar man den?

Och varför har människor sådant behov av dessa... Spel? Vari ligger svårigheten att vara ärlig? Är det bara och endast på grund av rädslan att bli sårad eller förlora ansiktet? Men vad är då så hemskt med att förlora ansiktet om man varit sann mot sig själv? Och vad är det som gör att vi är så vansinnigt rädda för att bli sårade? Jag är själv precis lika rädd som alla andra, men jag undrar: Är det rädslan som ska styra mitt liv, mina val?

Nej, jag tror då inte det.

Men då kommer jag tillbaka till grundfrågan: Vari ligger skillnaden mellan självrespekt och stolthet, stolthet och självrespekt? För nog finns det en skillnad.

Och när är man snäll och förstående och när blir man utnyttjad och trampad på?

Och varför, varför är det så svårt för folk att bara vara Ärliga?

Höga Kusten -02

Med dessa funderingar snurrandes i mitt huvud far jag nu hem, hem till skogen och andra stigar och funderingar. Hem till min fina mamma och pappa.

Hem till hus-sus och grusväg.

Glad Påsk!