uppförs, nerförs och schlättförs

...allt brinner upp, allt går för fort"*

Dagarna rusar iväg och jag hinner inte riktigt med: ligger hela tiden och nafsar dem i hälarna men når inte riktigt ända fram kära du.

Ni vet den där känslan när man står mitt i ett nav och allting känns suddigt omkring en, man får inget riktigt grepp på vad som sker då det går för fort för att man ska hinna med? Eller den där känslan av att ha sprungit med huvudet före rätt in i en gråtrist betongvägg? Så världen snurrar? Ni vet den känslan? Nå, det är i alla fall där jag är nu.
(Ok, nu MÅSTE jag fråga: Ska iallafall skrivas ihop? Jag menar, man SÄGER det ju som ett ord, men det är inte alltid den regeln gäller! Ska man skriva "i allafall"? Eller "I alla fall"??? Det beror väl på hur man betonar? Väl? Jag menar: Jag kanske SÄGER "I Alla Fall" (Ung.: i alla fall i niagara finns...) Nej , det ska nog skrivas ihop. Tror jag. Hm.Hm, näe, det kändes också fel... Fan.Har nu funderat en stund och kommit på att det nog ska särskrivas ändå: Om man tänker "i alla (olika) fall". Fall som typ... Ja, som eh... Ett fall för Sherlock -typ? Eller? Äh. )

Nå.

Jag ber om ursäkt för dessa osammanhängande och lätt knastertrista rader jag producerat. Denna våg av gnäll.

STOR PARENTES OCH ÄNNU MER OSAMMANHÄNGANDE DRAVEL:
(Och det ska sägas att när jag kom hem i kväll (efter überfika med Jenny på sta'n.: trevligt, trevligt och mycket mättande) såg jag slutet på en dokumentär av något slag där en flicka satt och grät för hon skulle bli bortgift. Då tänkte jag att shit! Va gnäll ma för? Det är ju inte dirket så att jag inte kan föda min svältande och dödligt sjuka samt blinda mor om jag inte får ett jobb på studs eller att jag måste gifta mig med en läskig farbror som pappa har mutat med två getter och en ko för att han ska vilja ha mig: (fast det vet vi å andra sidan inte ännu, den dagen KAN komma. Snart får vi väl ta till sådana drastiska metoder för att någonsin få mig bortgift *suckar dystert* ) det är liksom inte så att jag måste gå på knäna för att överleva. Vad jag menar är att jag inte har så mycket att gnälla över om man ser på det hela med ett något vidare perspektiv än jag hittills gjort (Läs: Gått med tunnelseende och skygglappar). Men ja ä int bitter.

Sen såg jag på Eddie Izzard. Från det ena diket till det andra, liksom. Men det var kul. Jag gillar Eddie Izzard. A lot. )



Eddie Izzard. Inte riktigt så uppklädd som han ibland kan vara, men dock. Bilden är helt sonika hämtad från någon obskyr sida på nätet. Jag googlade.


För övrigt: Jag var in en sväng på Ladok och kikade (Ladok är det ställe där alla betyg och sådant registreras, som gjort för en gnutta prestationsångest, med andra ord) och jag tror att jag lyckade skramla ihop till ett VG på B-uppsatsen! Men jag tänker nog inte riktigt köpa det förrän jag de facto har den i handen.

Sen vill jag minsann tillägga att på Universitetsnivå så är VG minsann högsta betyg. Så det så. Men som sagt: Ska inte ropa hej ännu.

Nu är det nog dags att lägga tant.

Tudelu!