Man kan inte vara nere med en ballong!
Vissa dagar måste man jobba på rätt bra för att börja uppskatta dem. Men så minns man plötsligt skogen och suset i träden och utsikten från köksfönstret hemma i mamma och pappas kök och då blir man genast mycket lugnare.Och sen så dricker man ett stort glas te och därefter två muggar kaffe och så pratar man i telefonen och inser (igen) att man har funnit de bästa av vänner och att solen faktsikt skiner och att det inte är så illa ändå.
Nej, det är till och med ganska så rejält bra. Ibland behöver man bara bli lite påmind om det.
Nej, det är till och med ganska så rejält bra. Ibland behöver man bara bli lite påmind om det.
Idag har jag beslutat mig för att ta en ensamdag. Det vill säga en dag utan en enda plan eller något enda måste, utan hemma för vård av Elin. Och Elins lilla lilla lägenhet.
Det är lustigt det där med den lilla lilla lägenheten förresten. Jag har ju inget skrivbord utan "bara" ett stort furuköksbord (jag älskar det) men tyvärr blir det ju då så att allt allt allt hamnar på detta mitt köksbord så det tillslut ser ut som skrivbord/avstjälpningsplats, med en ungefär 10 x 10 centimeter stor plats att tränga ner en tallrik på. Dessutom har jag "råkat" glömma lite kläder på golvet och vips! I kombination med bordet, lite disk och en obäddad säng ser det ut som om horder av Hunner dragit igenom och därefter Den Stora Folkvandringen (på flykt från Hunnerna). Och därefter har de alla vänt tagit samma väg tillbaka.
Igårkväll fann jag ett intressant textstycke. Jag vill gärna tro att det torde vara förlagan till vår (alltså hemma hos modern och fadern) granne Ingbritts lilla trudelutt:
"När jag dör vill jag bli begraven i en källare full av vin"(Hon sjöng också fortsättningen på den lilla vinsången men av någon anledning är det bara desa rader som fastnat hos mig.)Nå, här är raderna jag fann:
"Blier jagh af dricka döder,
Så beer Jagh alla drickz-Bröder
Att de min afdödde Krop
När under ett Wijnfaat uthsträkka
Om torsten migh wäkker op
At Jagh thensamma må släkka."1
Detta är 6.e och sista versen ur "I Männ af höga Sinnen" av Lars Johansson (Lucidor) (1638-1674)2
Och äsch, de kanske inte alls har med varandra att göra, men jag tyckte det var lite kul, sådär.
Och förresten: Jo, jag fick VG på B-uppsatsen. Hihi. *gör vågen för mig själv och sjunger i bästa Ricki Lake stil: Go Elin, Go Elin, Go Elin*
Nu har solen traskat över hela himlen och glöder bak tallarna utanför mitt fönster. Stressen i kroppen börjar så smått att avta och jag ska bara -vara- resten av dagen.
3
1 Olsson, Bernt; Från runorna till 1730 - svensk litteratur , Norstedts Förlag, Stockholm (1993) s. 345
2 Ibid: s. 341, 345
3 Bilden lånad från: www.ling.gu.se/~wengelin/puh/
Det är lustigt det där med den lilla lilla lägenheten förresten. Jag har ju inget skrivbord utan "bara" ett stort furuköksbord (jag älskar det) men tyvärr blir det ju då så att allt allt allt hamnar på detta mitt köksbord så det tillslut ser ut som skrivbord/avstjälpningsplats, med en ungefär 10 x 10 centimeter stor plats att tränga ner en tallrik på. Dessutom har jag "råkat" glömma lite kläder på golvet och vips! I kombination med bordet, lite disk och en obäddad säng ser det ut som om horder av Hunner dragit igenom och därefter Den Stora Folkvandringen (på flykt från Hunnerna). Och därefter har de alla vänt tagit samma väg tillbaka.
Igårkväll fann jag ett intressant textstycke. Jag vill gärna tro att det torde vara förlagan till vår (alltså hemma hos modern och fadern) granne Ingbritts lilla trudelutt:
"När jag dör vill jag bli begraven i en källare full av vin"(Hon sjöng också fortsättningen på den lilla vinsången men av någon anledning är det bara desa rader som fastnat hos mig.)Nå, här är raderna jag fann:
"Blier jagh af dricka döder,
Så beer Jagh alla drickz-Bröder
Att de min afdödde Krop
När under ett Wijnfaat uthsträkka
Om torsten migh wäkker op
At Jagh thensamma må släkka."1
Detta är 6.e och sista versen ur "I Männ af höga Sinnen" av Lars Johansson (Lucidor) (1638-1674)2
Och äsch, de kanske inte alls har med varandra att göra, men jag tyckte det var lite kul, sådär.
Och förresten: Jo, jag fick VG på B-uppsatsen. Hihi. *gör vågen för mig själv och sjunger i bästa Ricki Lake stil: Go Elin, Go Elin, Go Elin*
Nu har solen traskat över hela himlen och glöder bak tallarna utanför mitt fönster. Stressen i kroppen börjar så smått att avta och jag ska bara -vara- resten av dagen.
31 Olsson, Bernt; Från runorna till 1730 - svensk litteratur , Norstedts Förlag, Stockholm (1993) s. 345
2 Ibid: s. 341, 345
3 Bilden lånad från: www.ling.gu.se/~wengelin/puh/
Kommentarer
Postat av: Torparfrun i Meåfors
Idag var det muntert! Grattis till VG´t - jag gör också vågen och försöker få med mej alla getterna.
Jag gillar verkligen liknelsen med hunnerna. Vi har ett ganska stort hus men i kombination med att det är mycket ute att göra och två företagsamma barn så tror jag att jag också haft den där folkvandringen här.
Den där dikten borde man modernisera och imponera med på fester där det krävs visor för nubben.
Postat av: Elin
Man tackar! Ja, munterheten fick jag jobba igång, men tillslut satt den där. :)
Postat av: Marge_II
Grattis till VG och goda vänner!
Marge_II (gör också vågen)
Postat av: Elin
Marge_II: Man tackar
Trackback