uppförs, nerförs och schlättförs

Dagen till ära har det promenerats i ett par timmar. Och mina stackars ben har glömt alla minnen av forna fjällvandringar, ty de blev trötta och fötterna fick små vattenblåsor och nu har jag en smula träningsvärk och det känns i och för sig rätt skönt att ha det, men efter en ryggsäckslös promenad, vafalls?? Var är mina ben som jag -trots mina extra kilon- småsprang med till fjälls i somras? Då jag gick/sprang ikapp Magnus trots att han hunnit fyra kilometer innan jag gav mig av? MED PACKNING??? (I och för sig en vanlig dagssäck, men ändå.)(Och jag kanske genade lite så jag fick en kilometer kortare, men iallafall!) Och sedan följde med bortåt en sju kilometer  till för att sedan traska en mil hem igen? I och för sig var jag rejält trött då också, men då hade jag ju traskat i spöregn hela hemvägen och hade nya sulor och fick skavsår och... Intresseklubben antecknar, intressepilarna viner etc etc.

Nu sitter jag och skrålar till Boheiman Rhapsody ("Mammamia mammamia mammamia let me go! Beeeeeelzebub has a devil put aside for meeeee, for meeee, for MEEEE") (Queen, ni vet)som jag lyssnar på i hörlurar. Lovar att mina grannar älskar mig nu.

Men trallallallalaaa, jag flyttar ju snart, pideli -pom.

Och nu ska jag skriva något som jag brukar undvika att skriva om så här direkt iallafall, men: Det skulle onekligen vara trevligt att åtminstone ha någon att kasta långa blickar efter om dagarna. Någon att liksom tänka på, så där ni vet. Någon jag kunde tillägna min skönsång *sjunger starkare "be myyyyyyyyy, be my litlle bäjbiiii, åååååååå å å å å å"*

Nej, jag är nog övertrött. Bara det faktum att jag lägger ut den här gojan som ett inlägg säger välan det mesta: Nu har det nog slagit slint hos tant.



Ovan: Självporträtt

(Fast jag liknar egentligen ett John Bauer-troll mer. Särskilt när jag har håret utsläppt och i mittbena. Och när jag försöker dämpa John Bauer tendenserna och drar ihop håret till "mittbena med knut" säger ömma modern att jag ser frireligiös ut. Mitt liv i ett nötskal: Mamma Mu (alternativt Big Mama, kallades detta ett tag under högstadietiden. Har fortfarande inte kommit underfund med om det var en komplimang eller en förolämpning. Men de Big Mamas jag har mött senare i livet har varit underbara så jag väljer nog komplimang ändå. Fram för fler Big Mamas!), John Bauer-troll eller frireligiös. Kanske är bra att det inte finns någon att kasta långa blickar efter trots allt. Jag måste nog jobba lite på min image.)

För övrigt: Ni får ha överseende med osammanhängande meningar samt frånvaron av röd tråd. Men vad fasen, jag tänkte texten skulle vara lite av en utmaning också! Litegrann; Jaha, vad syftar hon på nu då, hmm, ah! Ok, där var det! Eller var det det...? Hmmm"
Ehrm. Typ. Eller.