Lunch

Så skönt att sitta vid köksbordet och lyssna på lite radio, äta lunch och titta ut på vinden som river i tallarna. Snön är inte helt borta, så det känns lite lite hoppfullt.

Jag ringde hyres"värden" idag och sa att nu går det inte längre, jag kan inte bo så här. Han jag fick prata med var mycket snäll och förstående och berättade att de fått samma klagomål/skadeanmälan från hyrgästerna i hörnlägenheterna i de andra husen också. De kunde inte heller sova. Och av någon anledning känns det skönt att höra att man inte är ensam, att jag inte inbillat mig. I alla fall sa han jag talte med att om inget hänt inom en vecka skulle jag ringa igen. Jag menade inte att hota stackarn när jag informerade honom om att om jag skulle behöva ringa igen om en vecka skulle jag inte vara ens i närheten av så trevlig som jag var i dag, inte heller skulle språkbruket bli riktigt detsamma. Jag vet så väl att man inte ska skälla på budbäraren (eller vad han är, han kanske är über chef utan att jag vet om det) men... Jag lät inte alls så hotfull som det låter här, o nej. Men jag tänkte att kanske förstod han lite av stundens allvar. Helt enkelt hoppades jag att han fick lite eld i baken och satte i gång.

Ooh, nu fick jag finfrämmen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback