uppförs, nerförs och schlättförs

Det var en fin jul hemma. Skönt med paus från datorer och bilar och människor. Jag har ätiit, sovit och varit ute i skogen.Varit upp på berget bakanför huset och kikat på hur det tar sig där upp efter Den Stora Branden för ett par år sedan. Första gången jag var där efteråt såg det ut som en spökskog, som ett land hämtat ur nå'n av Tolkiens böcker. Nu har det tagit sig, men stammarna är fortfarande svarta och det blir fantastiska färgkontraster mellan stam och bark. I rätt ljus ser det nästan ut som om träden fortfaranade brinner. (Ja, alltså, barken ha lossat från stammarna men hänger kvar som ett löst skal -mycket vackert.) Jag och hunden såg en älg som kom klivande. Hennes/hans steg ekade långt efter det att h*n försvunnit ur synfältet. I övrigt finns inte så mycket att berätta, jag lever fortfarande efter skogens långsamma puls. Det är lugn och ro i mage och sinne. Inte mycket kan rubba mig just nu. Inte ens det konstanta dåliga samvetet lyckas röra upp något att tala om inom mig.

God fortsättning på det nya året!