Brottstycken
På vägen hem genom skogen stannar jag till. Det glimmar av stjärnor på himlen och äntligen är det några minusgrader igen. Kikar upp mellan gran- och talltopparna och andas djupa andetag. Det smakar gott. Det gör gott.
Allrakärastesyster ringde tidigare. De ska till fjälls och bjuder med mig. Hjärtat och själen skriker "JAAAA!!! Jag gör vad som helst, jag kommer!". Kanske går det att ordna med tentorna som ligger i vägen. Kanske, kanske. Allt man vill kan man, säger de ju, de där som vet.
Sitter vid köksbordet och har ätit middag med finaste vännen min. Dricker kaffe och äter mörk choklad med chili. Det är stillsamt och avslappnat. Vi spelar spel och hetsar upp oss lite: "Okej då, du får ett halvt poäng!"
Det är skönt med någon på samma nivå och våglängd. Skönt med trygghet.
På skolan. Hämtar tentor. Har G på den ena och VG på den andra. Andas ut. Varje inlämning känns alltid som det värsta jag någonsin skrivit. Förmanar mig själv: Börja i tid nästa gång!
Jag får ett förtroende som jag inte vet var planerat eller skedde på impuls. Men det gör inget, jag blir glad att någon känner den tilliten.
Och på kvällarna plockar jag fram gitarren. Spelar Sundström. Sjunger:
"Barfota, barbent i virvlande kjol..."
Hemma en sommar för en massa år sedan.
Kommentarer
Postat av: Torparfrun i Meåfors
Oj vilken härlig sommarnatt (?) den björken stod i jag känner nästan doften av sommar. Fina ord, jag känner igen mej med tentorna och skogsdoften. Härligt med Allrakäraste systers erbjudande, finaste vännen och tilliten :)
Postat av: Elin
Ja, det var en sen sommarnatt och det doftade starkt av sommar.
Och tack igen för finord! :)
Trackback