Söndagstugg

Idag har jag bekantat mig med min lilla tvättstuga. Det har hitintills faktiskt varit oerhört angenämt då de små raringarna till maskiner är minivarianter på den jätte till industrimaskin som finns på Sylarna. Med andra ord kan även en icke-ingengör som jag hantera dem och vet alltså hur man gör för att skippa program eller centrifugera det där lilla extra -och det utan att behöva krångla sig igenom en manual i samma tjocklek som Svea Rikets Lag. Dessutom är tvättstugan belägen i ett litet mysigt hus på gården som jag lätt hade kunnat bosätta mig i. Bara att lyfta bort det och placera det i skogen nån'stans och bums! Ett alldeles eget litet tomtebo.

Annars händer det inte så mycket. Jag och fläckarna på golv, tak och dörrar kastar bittra blickar på varandra, disken gjorde ett tappert försök till anfall men jag utmanövrerade den. Nu funderar jag på vilka medel man kan använda sig av för att få bort kalkavlagringar på rostfria diskbänkar samt hur man kan få bänkskivan mellan spis och ho vit igen. Gamla fläckar från ägare ända tillbaka till forntiden har som smält in det översta lagret lack. Eller om det är plastmaterial eller vad det nu är man täcker bänkskivor med. Rena går de iallafall inte att få. Kanske ska fråga Tjära Hyresvärden om de vill byta ut bänkarna också. De ska ju liks måla köksluckorna ändå, tänker jag.

Pjå, pjå, det låter som jag är väldans duktig men egentligen ligger jag bara i soffan och läser Harry Potta. Men det känns fint det med, så jag tänker inte klaga! Det är ju ändå söndag.

Och jo! Linda har kommit hem igen så nu är det återigen tramp och lite musik i våningen ovanför. Det är lustigt, när det är någon jag känner och tycker om, då är det bara hemtrevligt med de däringa ljuden. För övrigt måste jag även något dystert tillägga att jag förmodligen är den sämsta blomvattnerska som finns då jag vattnade blomman som kunde ta hur mycket som helst med en liten dutt då och då, vattnade en blomma som jag tyckte såg konstig ut betydligt mer (den var död, fick jag höra sen) och sen helt enkelt inte såg den blomma som faktiskt behövde en liten gnutta vatten dagligen. Så nu är den död. (Jag hittade den igår och försökte mig på lite uppmuntrande upplivningsförsök men den hade redan gett upp.)

Nu är det dags för lite käk, hämta den torra fina tvätten och läsa läsa läsa. Go'Linda hade dessutom med sig en kulturdel från DN till mig där det fanns med en intervju med Kerstin Ekman anbelagandes hennes senaste alster, "Herrarna i skogen". Med tanke på min förkärlek för just skogen torde denna bok falla mig på läppen tänkte jag. Jag hade redan satt upp den (boken alltså) på min ständigt ökande bokönskelista och nu har den ju kommit ut, så nästa gång det vankas pengar tänker jag beställa hem den i rasket! Så det finns saker att se fram emot vill jag lova!



image56

Läsa lite mer om boken kan man göra
här om man vill.



Nu: Slöa-Söndag!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback