Starrland
Packa ryggsäcken, dra på kängorna, lyfta blicken och vandra iväg. Ut mot fjället om hösten. Då när gräset frostbränts ett par gånger och skiftar i nyanser av djuprött, brunt och guld. Andas in doften från myrn. Klafsa iväg efter några överblivna hjortron. Fiska i en tjärn om kvällen. Andas frisk, hög luft. Lyssna till vinden som leker mellan de kringliggande fjällväggarna. Titta på stjärnorna och förundras över djupet i färgen på himlen. Iaktta alla nyanser den genomgår innan allt blandas samman till den mörkt blåsvarta nyans som ligger som en oval skål högt däruppe. Njuta av ödsligheten och lugnet, pulsen i kroppen. Att bara -vara- i kroppen och sinnet, där och då. Nu och nu.
Från tältöppningen den enda gång jag ensamvandrat (2002). Bilden är tagen vid Långtjärn, strax bakom Sylmassivet. Jag kom inte så långt den gången, hade inte så mycket tid. Men lusten väcktes till mer.
Eller i en kajak om våren, strax efter islossningen. Ut mot de yttersta skären. Gråtoner i himmel och hav. Vita gäss. Paddla på, paddla på. Lägga till på en öde strandremsa i kvällningen, ljust innan solen går ner. Slå upp tält och laga mat. Känna doften av klippa och hav och en kvardröjande känsla av snö. Lyssna på kustvädret på radion. Kolla kartan. Njuta av ödsligheten och lugnet, pulsen i kroppen. Rök ur munnen av kvällskylan.
Längs Högakusten. Jag och en vän gjorde en rek.tur. Dock inte någon kajaktur, tyvärr. (2002)
Sista dagen på Sylarna, sommaren -02. Samma morgon kom första ordentliga snön på massivet. Fotade hängandes ut genom fönstret från mitt rum. Vilken utsikt, va!?
Ja vilka underbara bilder & det bästa är ju att du har tagit dem själv. Sitter & funderar på hur lika men ändå olika vi är varandra, själv skulle jag bara ge mig ut på ett sådant äventyr om jag hade tillgång till en stuga med bekvämligheter som t ex en toalett. Där är vi olika som natt & dag, & ändå kan vi avsluta varandras meningar när vi umgås. Det är lustigt. Du är min allra bästaste vän Älin Pelin & tänk att vi har känt varandra i tio år, det är stort! Stora varma kramar på dig min boj i hamnen!!!
Åh!Tack! :)
Ja, visst är det lustigt det här med vår vänskap -så olika, men ändå så sanslöst lika.
Vad gjorde jag utan dig, vännen?
(Och ska vi vara helt krassa så har vi ju egentligen känt varandra i tolv år, även om vi fann varandra något senare.)
All kärlek och en massa kramar till dig!
Underbart beskrivet! Du väckte lusten i mej med!...ännu mer med de härliga bilderna :-)
Ja tänk att en vän som du kan finnas! Så mycket fattigare vore livet utan dig min vän, jag är lyckligt lottad jag =)
Pussar & kramar i massor!
Torparfrun: Åh *rodnar* Tack! :)
Den finaste komplimangen är den att man inspirerat på något sätt.
Tack!
Lullen: =) Jag tror vi är lyckligt lottade du och jag. Jag tror det vi har är unikt. Få förunnat. Och jag värdesätter det så högt så du vet inte.
All kärlek
Äh!
.... sade han avundsjukt.
Bert: Jodu, inte så illa, höhö ;)