uppförs, nerförs och schlättförs

De senaste dagarna har varit intensiva men sköna. Det har varit en hel del plugg med en hel MASSA fika. Och jag skojar inte, det har varit MÄNGDER med sötsaker. Fast det kanske man behöver när man skriver dödslånga rapporter och ändlösa hemtentor. Håhåjaja. Men efter allt detta sockerintag har jag och en god vän bestämt oss för att ta en liten sockerpaus. Endast en endaste liten fikadag i veckan, minsann. Hårda bud i mellerud. Men det ska nog gå det med, det känns till och med skönt , hör och häpna. Att dessutom ha en vän i samma båt tror jag är en bra grej, särskilt som jag kanske inte är direkt känd för min våldsamt starka karaktär, hehe.

Med Maltemannen är det bra, men jag tror han är lite besviken över att snön försvinner så snabbt. Han rullar sig numer i varenda liten snöfläck han hittar. Hihi, han är så söt, rullar sig som en tok och glider liggandes på rygg saaaakta ner från snödrivan till lermodden nedanför. Mitt lilla lerlurvo.

Men jag har sköna dagar; vaknar kring halvnio-nio och går direkt ut med lillkillen. Oftast i vårsol och alltid ackompanjerad av fågelkvitter. Det, mina vänner, är vad jag kallar livskvalité. Mina gamla tankar om att spendera en sommar i tält börjar återkomma. Synd bara att jag ska vara så förbaskat mörkrädd!