uppförs, nerförs och schlättförs

Igår kom en flicka förbicyklandes mig och Malte. Lite förstrött lyfte hon blicken och tittade på oss, innan hon fortsatte läsa boken hon höll i ena handen.


Hennes cykelbokläsande väckte en del frågor hos mig:

• Är det vanligt att folk cyklar och läser samtidigt?

• Hade hon missat att hon inte längre satt på motionscykeln på IKSU utan faktiskt var ute i det fria, så hon trodde Malte och jag var någon form av illusion?

• Kan man koncentrera sig på texten när man läser och cyklar samtidigt?

• Kan man koncentrera sig på omgivningen när man läser och cyklar samtidigt?

• Varför har Malte så tråkigt idag?

• Varför kan jag inte förmå mig att städa?

• Varför räcker aldrig mina pengar?

• Kommer jag få något jobb?

• Hur ska jag få Malte att sluta skälla och morra när han hör folk utanför fönstret?

• Kommer jag klara kemin?

• Kommer jag hinna med att läsa kemin om jag får något jobb?

• Vad kommer att ske i framtiden?

• Var ska jag gå på långpromenaden idag?

• Varför räcker aldrig mina pengar???

• Hur gör alla ensamstående mammor med sjuhundraförtielva barn, tretton hundar, heltidsjobb och KVÄLLSSTUDIER?

• Varför räcker aldrig mina pengar?

Det är inte lite man börjar fundera på när man ser en flicka på cykel med en bok i näven vill jag lova.

(Nu håller jag på med mina design-uppdateringar igen, och för tillfället så syns inte den nya header-bilden i explorer. Så ni vet. Det ska inte vara ett gigantiskt vitt tomrum, det är en bild på en höstig skog vid vatten, samt lite dimma. Men snaaart kommer den synas. Snart.)