Gråa dagar

Bloggtorka. Tanketorka. I morgon har jag jobbat tio dar på raken och det känns både i kroppen och knoppen. Har ingen tankeverksamhet what so ever. Bara känslor som strömmar helt utan filter. Det blir lite mycket för mig så jag har tagit många och långa promenader för att kunna distansiera mig lite. Och så har jag sovit. Sovit och sovit. Så fort jag har haft chansen har jag sovit. Och då såklart vänt på dygnet då jag inte kunnat sova på natten. Men men. Drömt mängder av mardrömmar och haft två lampor tända i sovrummet. Jag som egentligen vill ha helmörkt när jag sover. Nåja. För att inte bli alldeles isolerad har jag nu bokat upp hela helgen - och givetvis hunnit ångra mig varannan sekund. Enbart och enkom för att jag vill sova, sova, sova. Men när jag sovit ut på fredag kommer jag om jag känner mig själv rätt vara pigg som en mört och vilja dricka vin. Så det blir bra.

Vikten går nedåt, har gått ner 10,5 kg officiellt och inoficiellt kring 13 kg. När jag gjorde en nyregistrering på Må Bra så hade jag redan gått ner tre kg nämligen, därav har jag enligt den sidan gått ner 10 kg men jag vet ju vad jag vägt som mest, så det räknar jag också. Nå.

Något som är ironiskt just nu är att jag håller min brukare och hans familjs hem i toppskick, medans mitt eget fullkomligt rasar ihop. Jag kanske behöver en personlig assistent jag med. Någon som kan massera min trötta rygg och mina onda fötter. Diska undan min disk och dammsuga, vika tvätt och vattna blommor. Och ta ner elljusstakarna och adventsstjärnan. Jag är den enda i hela grannskapet som har kvar mina julprylar i fönstren. Men skit i det, det ger mysig belysning om inte annat.

Mest av allt skulle jag just nu vilja resa till Irland och sitta på pubar och dricka öl och promenera över de gröna kullarna och blåsas omkull vid havet. Bo i en liten stuga längs kusten och skriva en bok. Skriva musik.
Eller så skulle jag vilja jobba på fjällstation igen. Fast inte de där stora, flashiga, häftiga. Nej en liten en. Mitt ute i ingenstans.
Just nu känns det som att jag skulle vilja vara ungefär var som helst förutom Umeå. Är så hjärtligt less på denna stad. När jag säsongade for jag runt en massa. Som jag saknar det. Det och alla människor man träffade. Och min hittills enda ensamvandring då jag fiskade mitt i natten och krigade med en spindel som slagit bo i mitt tält. Det var vekligen världens största spindel, jag lovar! Det slutade med att jag satt i absiden när det spöregnade, haha. Sen packade jag ihop tältet med spindeln i.
Jag tror Malte skulle älska fjällen. Och havet. Jag tror han känner lite som jag nu, att var som helst utom Ume. Men här är vi fast. Utan pengar och med distanskurser att genomföra så är det som kört att lämna stan än på ett tag.

Kommentarer
Postat av: Ingalill Jönsson

Själv skulle jag vilja ligga på en strand vid havet med ca 25-30 grader varmt och tina upp min frusna lekamen, idag har vi 28 grader kallt.....kramis från mamma

2009-01-16 @ 08:26:14
Postat av: Lullen

Här blir det inget "lämnande" av stan inte! Det är bara till att gilla läget & vara kvar så länge som jag är kvar här uppe minsann så sant som det är sagt hmpf



Kram!

2009-01-17 @ 01:18:13
Postat av: Älin

Mamma: Haha, nä inte skulle jag neka mig hes till att ligga på stranden i Karibien och dricka mohijtos, heller! Hu, 28 grader kallt...



Lullen: Nä jag skaaa inte... Såvida inte ni drar till Uppsala! Stannar jag stannar du! Basta!

2009-01-19 @ 21:34:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback