uppförs, nerförs och schlättförs

I går hörde jag talgoxen ordentligt för allra första gången det här året. Stadstalgoxen med sin två tituanden som gör mig alldeles varm i hjärtat - det finns hopp om en ljusning även detta år!

Förkylningen är mycket bättre, men dagens promenad tog verkligen musten ur mig: jag blev anfådd, svettig och fick hostattacker. (Fast inte så många hostattacker, bara några.) Men febern har inte varit i mig på ett par tre dar och igår var första dagen med endast utomhushosta (nästan iaf).

Malte har  kräkts och vankat omkring med oljud i magen inatt. Vi var ut nångång vid tre, (jag iförd morgonrock, vinterjacka, kängor och mössa, säkerligen en syn för gudar) men det kom inget. Han gick och lade sig efteråt, men jag hörde att det knorrade och mullrade och efter ett par timmar kräktes han lite galla. Nu på promenaden bajsade han en mycket märklig hög, den luktade ve och fördärvelse och såg mycket suspekt ut. Jag kunde inte lista ut vad han fått i sig dock. Nu ligger han och sover vid mina fötter, helt slut verkar det som. Men han åt inget igår och han har inte ätit idag. Han vill inte ens ha skinka! Nåja, det går väl över. Det brukar ju göra det. Och magen hanses är tyst nu. Lilla lurvot mitt.

Jag - som så många andra - är sjuk. Sjukskriven med evighetshosta, snor och feber. Hostmediciner har jag fått samt en inhalator då läkaren trodde jag hade förkylningsastma. Den hjälper lite, men inte mycket.

Malte är jääääätterastlös för jag busar inget med honom utan går bara lååångsamma promenader. Tur att jag har sådana fina vänner som ställer upp och tar ut honom på långisar!

Inga kort på Malte har det blivit heller av naturliga skäl. Jag har legat i snart en vecka och nu är jag LESS. Men det hjälps inte. Nåja.

Glatt inlägg och pepp va?

Till det positiva: jag har nu gått ner 12 (fast egentligen 15) kg. Det är ju bra. Riktigt bra.

Malte hälsar med en riktig rejäl blötpuss.

Bloggtorka. Tanketorka. I morgon har jag jobbat tio dar på raken och det känns både i kroppen och knoppen. Har ingen tankeverksamhet what so ever. Bara känslor som strömmar helt utan filter. Det blir lite mycket för mig så jag har tagit många och långa promenader för att kunna distansiera mig lite. Och så har jag sovit. Sovit och sovit. Så fort jag har haft chansen har jag sovit. Och då såklart vänt på dygnet då jag inte kunnat sova på natten. Men men. Drömt mängder av mardrömmar och haft två lampor tända i sovrummet. Jag som egentligen vill ha helmörkt när jag sover. Nåja. För att inte bli alldeles isolerad har jag nu bokat upp hela helgen - och givetvis hunnit ångra mig varannan sekund. Enbart och enkom för att jag vill sova, sova, sova. Men när jag sovit ut på fredag kommer jag om jag känner mig själv rätt vara pigg som en mört och vilja dricka vin. Så det blir bra.

Vikten går nedåt, har gått ner 10,5 kg officiellt och inoficiellt kring 13 kg. När jag gjorde en nyregistrering på Må Bra så hade jag redan gått ner tre kg nämligen, därav har jag enligt den sidan gått ner 10 kg men jag vet ju vad jag vägt som mest, så det räknar jag också. Nå.

Något som är ironiskt just nu är att jag håller min brukare och hans familjs hem i toppskick, medans mitt eget fullkomligt rasar ihop. Jag kanske behöver en personlig assistent jag med. Någon som kan massera min trötta rygg och mina onda fötter. Diska undan min disk och dammsuga, vika tvätt och vattna blommor. Och ta ner elljusstakarna och adventsstjärnan. Jag är den enda i hela grannskapet som har kvar mina julprylar i fönstren. Men skit i det, det ger mysig belysning om inte annat.

Mest av allt skulle jag just nu vilja resa till Irland och sitta på pubar och dricka öl och promenera över de gröna kullarna och blåsas omkull vid havet. Bo i en liten stuga längs kusten och skriva en bok. Skriva musik.
Eller så skulle jag vilja jobba på fjällstation igen. Fast inte de där stora, flashiga, häftiga. Nej en liten en. Mitt ute i ingenstans.
Just nu känns det som att jag skulle vilja vara ungefär var som helst förutom Umeå. Är så hjärtligt less på denna stad. När jag säsongade for jag runt en massa. Som jag saknar det. Det och alla människor man träffade. Och min hittills enda ensamvandring då jag fiskade mitt i natten och krigade med en spindel som slagit bo i mitt tält. Det var vekligen världens största spindel, jag lovar! Det slutade med att jag satt i absiden när det spöregnade, haha. Sen packade jag ihop tältet med spindeln i.
Jag tror Malte skulle älska fjällen. Och havet. Jag tror han känner lite som jag nu, att var som helst utom Ume. Men här är vi fast. Utan pengar och med distanskurser att genomföra så är det som kört att lämna stan än på ett tag.

Jodå, i dag fyller min kära älskade pappa år! Och då måste man ju - utöver den obligatoriskt över telefon framförda med en eeenkel tulipaaaan - även uppmärksamma honom här! Inte för att det finns internet hemmavid så att han kan läsa, men ändå. Grattis pappa min! Hoppas du haft en fin dag fast det var stekt lax till middag...

I övrigt då? Jo, i det Elinska livet har det varit seriöst plugg nu. Har insett att det är tentadax den 16:e och att jag inte på långa väääägar kan ens hälften av det jag borde kunna. Och jisses, nu är det beräkningar och begrepp och det snurrar i skallen. Att använda formler är inte så svårt, men ibland kan jag räkna ut en massa grejer och få rätt svar - utan att riktigt veta vad det är jag räknat ut, haha. Så jag har suttit nere hos Ullis och Daniel - de tentapluggar också - och ansträngt mig. Daniel är ju en stjärna på det här med matte och formler och sånt och det är vansinnigt tacksamt att ha någon att fråga, som är i samma rum, när man sitter med nå knepigt. Malteman är givetvis också med!

Viktmässigt har jag nu gått ner det jag gick upp, samt fyra hekto till, så nu har jag sammanlagt gått ner 9,2kg. Minsann! Jag är mycket stolt. Men så går jag minst en timmes sammanhängade promenad och äter tamejtusan efter schema varenda jäkla dag. Nejdå, det gör jag inte alls det - men det ska i alla fall ingen komma och tro att: det är superenkelt att gå ner i vikt! Det är ju bara att röra på sig mer och äta mindre! Jo, förvisso, svart på vitt så är det så. Men sen finns det ju andra faktorer som spelar in också. Så det så. Det är en sådan kamp vissa dagar att det kan ingen som inte försökt gått ner i vikt förstå. Basta.  Och bara för det så har jag säkerligen gått upp ett hakvt kg tills i morgon för att jag öste på lite för mycket majs på maten i dag.

Här är några bilder från dagens promme i skogen och på myren (nej mamma, inte på sjön, på myren, där går man om sommaren med, om man har stövlar):







Inte de bästa bilderna men va fasen.. Det var kallt så jag tog inte med mig kameran utan mobilen. Men fint var det, det vill jag lova! Fint som snus, och det är ju bland det finaste som finns det!

Massor med extrapussar och kramar till pappa i dag!